Tröskelramper

23.04.2019 13:36

Vardagen är full av övergångar mellan olika aktiviteter som t.ex. sova-vakna, leka-äta, spela-avsluta, vara hemma-åka iväg o.s.v. Varje sådan här övergång innehåller en ganska besvärlig mental tröskel för Mini som hon måste ta sig över. Hennes NPF gör att hon har svårare att ta sig över dessa trösklar än t.ex. Polarn, som inte har NPF.

 

För människor som har svårt att gå, som går med rollator eller sitter i rullstol finns det något som heter “Tröskelramper”. Det är en sorts miniramp som leder upp till tröskeln och sedan ned igen på andra sidan. En del av dem lägger man över hela tröskeln och en del består av två kilar i gummi som man lägger på vardera sidan om tröskeln.

Helt friktionsfritt blir det inte. Men det blir bra mycket lättare att ta sig över tröskeln.

 

Mini behöver mentala tröskelramper.

 

En person med rollator vill inte gärna chansa på att försöka ta sig över en hög tröskel eftersom det kan leda till ett ganska illa fall. På samma sätt har Mini ett motstånd mot att ta sig över sin mentala tröskel. För personen med rollator förstår vi att det behövs en tröskelramp, men gör vi det i lika stor utsträckning när det gäller Mini?

I många fall försöker vi forcera Mini över tröskeln med ett mentalt, ganska illa fall, som resultat. Somliga lägger dit några brädor på måfå och tycker att det räcker, utan att varken ha tagit reda på hur Minis begränsning ser ut, eller hur hög tröskeln egentligen är. Mini stapplar över, dörren stängs och på andra sidan kommer fallet. Personen som lade ut brädorna ser det aldrig.

 

Ramper för fysiska trösklar är ofta av aluminium eller gummi,

Ramper för mentala trösklar är ofta av lyhördhet, tålamod och kreativitet.

 

Som när lovet är slut och skolan skall börja. Då kan tröskelrampen upp vara att kasta vattenballonger mot en klippa för att få ur sig ilskan och sedan mysa på uteplatsen ända till sovdags. Tröskelrampen på andra sidan kan vara att bli väckt av en jordgubbe i munnen och hämtad på cykel. Allt som funkar är bra och varje tröskel har sin egen, specialkonstruerade ramp.

 

Föräldrar till barn med npf måste ofta vara väldigt lyhörda, kreativa och tålmodiga. Framför allt när det kommer till skolgång. Därför är det så extra olyckligt med alla dessa föräldrar till barn med ofrivillig skolfrånvaro som får höra att de "måste få barnet till skolan" eller blir kritiserade och anmälda för att de inte lyckas. Få föräldrar gör så mycket för att få sina barn till skolan som föräldrar till barn med npf. När det inte går längre så går det verkligen inte. Då kan man vara säker på att föräldrarna har gjort allt och att problemet faktiskt ligger i skolan.