Matte är gott

10.02.2019 23:18

Mini har ingen som helst motivation att lära sig för lärandets skull. Morsan vet att Mini växer inombords av att kunna saker, men hon har inget intresse av att göra jobbet för att lära sig. Multiplikation är inget undantag. Alla försök att locka Mini till att lära sig multiplikationstabellerna misslyckas.

Det är lätt att låta sig lockas att använda sig av belöningar. "När du har räknat den här sidan får du en bit choklad". Men belöningar måste vara kopplade till själva handlingen - annars blir kunskapen snart urholkad. Det bästa vore därför att hitta något som Mini kan använda multiplikation till för att det skall bli meningsfullt för henne att lära sig det. Kruxet för Mini är att även om Morsan hittar detta, är det för långt fram för att Mini skall se kopplingen. Hon behöver känna poängen direkt för att ens börja lära sig. Därför uppfinner Morsan kinapuffsmetoden.

Morsan plockar fram multiplikationsmemoryt som hon köpte för sju år sedan till storasyster. Hon visar Mini spelet och säger:

"Det här spelet skall du och jag spela så småningom. Men för att vi skall kunna spela det måste vi först äta en väldig massa kinapuffar".

Mini ser förbryllad ut. Men också väldigt nyfiken. Hon gillar spel, hon gillar att göra något ihop med Morsan och hon gillar kinapuffar.

Morsan tar fram en stor påse kinapuffar och väljer ut några av korten från multiplikationsmemoryt. Hon väljer de lägsta talen ur tvåans och femmans tabell. Memoryt går ut på att man parar ihop ett tal med ett svar, t.ex. kortet 2+2 med kortet =4. Hon lägger upp kortet som det står 1+2 på, på bordet och en liten hög med två kinapuffar i. En hög med kinapuffar blir hur måga kinapuffar totalt? Mini svarar snabbt "två". "Bra" säger Morsan och lägger dit kortet med svaret =2 på. "Varsågod och ät upp dem". Korten är fiffigt utformade på så sätt att varje tabell har en egen färg. Morsan räknar med att när Mini får äta upp puffarna när hon lyckas räkna ut hur många de är får hon en tillräckligt omedelbar effekt av sitt räknande och blir motiverad nog att lära sig mer. När hon väl kan lite mer kommer hon att bli peppad av att hon känner sig duktig. Där någonstans kan det vara läge att presentera något som Mini kan använda multiplikationen till, som hon själv värderar högt, så att kunskapen blir meningsfull för henne. Att morsan lägger fram talen och svaret synligt är väl genomtänkt. Även att hon säger både talet och svaret högt. Ju fler sätt som Mini får talen upprepade för sig på, desto större chans är det att hon känner igen dem bättre sedan - även utan kinapuffar.

Mini fattar snabbt. Hon räknar för fullt.

“5x2” motsvaras av fem högar med två kinapuffar i varje. Så håller de på.

“Det här var roligt!” utbrister Mini. Hon börjar samla puffarna i en hög. När högen är ganska stor och alla de utvalda talen färdigräknade säger Morsan: “Nu kan du spela memory med de här korten!” Mini blir jätteglad. “Kan vi spela nu?” säger hon. Och så spelar de, och äter kinapuffar. När Morsan märker att Minis ork börjar ta slut låter hon bli att försöka få Mini att räkna mer. I stället upprepar hon talen på korten och talar om svaren. På så sätt hör Mini dem och får dem upprepade för sig. Efter ett tag känner hon igen några. “Fem gånger fem är tjugofem!” ropar hon och vänder upp rätt kort som hon memorerat platsen på. “Jaaaaaaa jag fick ett par!!!” Självklart vinner Mini.