Hon ser bara det negativa

Känner du igen det? Det har varit en fantastisk dag. Allting har gått bra förutom en yttepytte liten händelse där dragkedjan fastnade i jackan. Ni har haft roligt och skrattat och du säger: "Visst har vi haft en rolig dag!?" och hon svarar: "Det var en hemsk dag! Dragkedjan fastnade i jackan. Det här var den värsta dagen i mitt liv!!!"
Suck. Igen. Alltid. Varför ÄR det såhär!?

Vi människor generaliserar (på gott och ont). En dag som har varit bra, förutom en lite dålig händelse uppfattar vi som bra. Först när det blir flera, eller många dåliga händelser börjar vi anse att det är en dålig dag. Hur många, eller hur stora händelser som behövs är förstås individuellt. En väldigt stor negativ händelse tar såklart över, medan en eller två mindre händelser liksom “drunknar” i det övervägande positiva. Som på bilden här nedan. Den enda röda droppen påverkar inte vår uppfattning om att regnet som faller ned på Mini är blått.

Mini använder sin generaliseringsförmåga lite annorlunda. Man brukar säga att hon har svårt att generalisera. Det är delvis sant. Mer sant är att hon generaliserar fast på ett annat sätt än vi är vana vid. Den lilla negativa händelsen “drunknar” inte i alla de positiva för henne. Snarare är det så att alla de positiva händelserna bildar en bakgrund, mot vilken den lilla negativa händelsen framträder skarpt. På bilden här nedan framträder den röda droppen tydligt mot den blå bakgrunden. Den liksom påkallar vår uppmärksamhet och vi ser den hela tiden, trots att det är till största delen blått i övrigt.

Nu skulle man kunna tro att detta även gäller motsatt situation - att en liten positiv händelse framträder skarpt mot en bakgrund av många negativa - men tyvärr är det väldigt sällan så.


För att Mini skall uppfatta något som på ett visst sätt måste det enbart vara på det sättet. Hon kan inte sålla bort den lilla negativa händelsen och anse att det generellt sett varit väldigt positivt. Samtidigt har hon, precis som alla andra, en hjärna som är negativ.

Det är nämligen så att den mänskliga hjärnan har fler nervbanor som aktiverar negativa känslor (än positiva) när den scannar av sin omgivning. Detta beror på att vi i begynnelsen var tvungna att prioritera hot framför t.ex. mat. Därför blir inte den lilla positiva händelsen prioriterad av Mini, i ett “hav” av negativa.


De tråkiga händelserna får alltså alltid störst uppmärksamhet av Mini. Men hur skall vi göra då? Vi kan ju inte skapa en tillvaro åt henne där ingenting någonsin går snett? Kommer hon aldrig att kunna uppskatta någonting utan bara haka upp sig på det dåliga? Är det helt meningslöst att försöka ge henne positiva upplevelser?


Naturligtvis kan vi inte skapa en utopisk tillvaro där inget någonsin går snett. Och naturligtvis är det inte meningslöst att ge Mini positiva upplevelser! Hon kommer att uppskatta saker OCH hon kommer att haka upp sig på det dåliga. Och det ena utesluter inte det andra! Vi kan låta henne tycka att det var en hemsk dag för att dragkedjan fastnade och vi kan respektera att hon känner så. Försöker vi ändra på detta och "förminska" hennes upplevelse kommer hon med all sannolikhet att försöka hålla fast vid den. Vi kan också, när vi bedömer att det är läge för det, hjälpa henne att också uppmärksamma de positiva händelserna. Ofta gör hon det själv fast lite i efterskott. Sådär två dagar senare kan det komma: “Jag vill gå till den där djuraffären igen där vi tittade på hamstrarna och skrattade så mycket”. Ibland blir det vi som får föra det på tal: “Jag tycker att det var jätteroligt när du och jag var i djuraffären och tittade på hamstrarna. Oj vad vi skrattade - minns du?”

Och kanske klarar hon då av att prata om hur knasiga de såg ut och vilken god glass ni åt efteråt. Poängen är att hon kommer att växla mellan att se det negativa och det positiva i stället för att mixa ihop dem och göra en "beräkning" av vilket som överväger mest - så som kanske du gör.