Hela bilden

Om man inte har hela bilden är det lätt hänt att man tolkar situationen fel.

Om man tolkar situationen fel är det lätt hänt att man ger fel bemötande,

eller i värsta fall fel behandling.

Många människor tittar bara på den specifika situation som just nu finns framför dem. Det kan se ut som att den utmattade morsan är bekväm, mesig eller kanske kylig som inte bara tar sig an det lilla hindret framför henne. De ser inte det branta berget hon bestigit fram till denna punkt och de ser inte den enorma klippvägg hon har framför sig.

 

Ibland är det Mini som har hindret framför sig. Om de vuxna fokuserar på att hjälpa henne över det och sedan tror att problemet är löst kommer de att bli väldigt förvånade när Mini inte klarar att ta sig vidare ändå.

 

Hade de zoomat ut hade läget blivit ett helt annat. Bemötandet likaså. Och behandlingen.

Problemet är ofta inte att människor inte har en zoom. Problemet är att de inte vet om att de behöver använda den. Att använda sin zoom innebär att man vågar titta i riktningar som man inte tidigare tittat. Att ställa frågor och tro på svaren. Varje tanke som poppar upp som börjar med: "Ja men" måste viftas bort. Det är respons som utgår från en befintlig bild av situationen och det är just det man behöver acceptera att man faktiskt inte har. Man behöver titta på situationen så som man tittar på en pryl som man aldrig sett förut och inte har någon aning om hur man använder och till vad. Ni vet, man vrider och vänder på den och provar.

 

Så fort man tror att man vet något om hur den där prylen funkar har man begränsat sitt utforskande. Man börjar förutsätta saker och provar inte helt andra alternativ. Om vi förutsätter att det vi håller i handen är någon sorts verktyg så kommer vi att prova olika sätt att använda det som ett verktyg. Vi kommer aldrig att komma på tanken att testa om det fungerar som smycke. Exakt samma sak är det med situationer. Om vi förutsätter att det är på ett visst sätt kommer vi inte att pröva andra hypoteser. Först när vi klarar av att ha ett öppet och nyfiket förhållningssätt kan vi upptäcka sådant vi inte innan sett eller vetat om.

 

Därför är det också ganska verkningslöst för en NPF-förälder att försöka förklara varenda kulle och rotvälta på den där branta vägen vi vandrar. Om de vi berättar för ändå kommer att titta på dem som enskilda händelser och dra slutsatser utifrån sina egna idéer kommer vi aldrig att komma någon vart. Om de vi möter har ett förutsättningslöst förhållningssätt däremot kommer vi inte att behöva peka på varenda kulle. De kommer själva att upptäcka dem.


Men hur ändrar man människors generella förhållningssätt?

 

Tack till Tina Wiman för inspirationen