Blogg

Ett hundliv

15.03.2015 10:30

I helgen har vi varit hundvakter. Jag hade hundar själv för ett antal år sedan, när yngsta dottern var spädbarn, så jag är van vid att hantera dem. Det sitter liksom i ryggmärgen. Jag säger till hunden att sitta, ställer ner matskålen och inväntar ögonkontakt. "Väntaaa, väntaaa, väntaaaa.... Varsågod!" Hunden sitter lydigt och inväntar det magiska ordet trots att det som finns i skålen fyller hela hans sinne och nos med förföriska dofter och lockelser. När det magiska ordet kommer kastar han sig över frukosten och slukar den till sista smulan. Jag tänker att det där är mitt liv. Det finns så oerhört mycket roligt att göra och jag blir så uppfylld bara av att tänka på det att det kryper i hela kroppen av energi. Jag vill göra allt det där nu, nu, nu! Men något är i vägen. Vardagen. Det är jobbet, hemmet, tiden, alla de där samtalen, läxorna, middagen, utbrotten, alla veckoscheman och konflikter och..... ja, ni vet ju. Väntaaaa, väntaaa, väntaaa..... när kommer de magiska orden?

Stjälpa för att hjälpa

11.03.2015 17:26

Ibland måste jag berätta för Mini om en ändring i vardagsschemat, en inställd tur till affären, ett kommande läkarbesök eller något liknande. Då känns det som att jag puttar ner henne i iskallt djupt vatten. Och så fort hon plumsat i är jag där och febrilt försöker få upp henne igen. Jag kastar i alla möjliga livbojar som kan tänkas få upp henne på land igen - eller åtminstone hjälpa henne att flyta:

 

"Jo du Mini...? I slutet av månaden har du ett läkarbesök inbokat" (PUTT - PLASK!)

"Det är en kvinnlig läkare den här gången!" (Livboj!)

"Hon har ett namn som låter som att hon nog är lite yngre!" (Livboj!) 

"Du slipper gå till den förra för han har slutat nu!" (Livboj!)

"Det är flera veckor kvar så vi hinner förbereda ordentligt" (Livboj!) 

Det är en rätt märklig situation det där - och olustig - att först putta i någon för att sedan rädda henne...

Utlottning!

09.03.2015 16:57

UTLOTTNING!

Nu är det dags!!! Kaosteknik firar 5000 likes på Facebook! Jag lottar ut ett exemplar av boken "Med känsla för barns självkänsla" av Petra Krantz Lindgren och fem stycken Kaosteknik T-shirts! För att vara med i utlottningen går du in på Kaostekniks facebooksida och skriver endast ordet "deltar" under inlägget om utlottningen. Dragningen sker onsdagen den 11 mars klockan 19:00 och vinnarna meddelas på Facebook och här på hemsidan. Läs mer om boken och författaren här: https://petrakrantzlindgren.se/

Gott nytt år!

30.12.2014 21:20

Traditioner och högtider – avvikelser från rutinerna eller rutiner i sig?

27.12.2014 13:44

Traditioner och högtider är ofta förknippat med förväntningar, stress, sociala sammanhang och avbrott i vardagsrutinerna. För många Minis är t.ex. julen väldigt dubbel. Det är roligt att få något man önskar sig men det är jobbigt att inget är som vanligt. Avbrottet i vardagsrutinerna och kraven på att vara social kan vara oerhört pressande. Lägg till förväntningarna och den begränsade föreställningsförmågan och kaoset är ett faktum. Många är de varianter på julfirande som föräldrar till NPF-barn har kommit på för att undvika kaos och underlätta för alla inblandade under dessa speciella dagar.
 

Men för en del är traditionerna och högtiderna rutiner i sig. Zoomar vi ut ett par steg är påsk, jul, nyår, födelsedagar och andra händelser fasta rutiner på året. De återkommer vid exakt samma tidpunkt varje år och består ofta av en serie händelser som alltid är likadana. Kalle Anka sänds alltid klockan tre. Tolvslaget är alltid klockan tolv. På födelsedagen får man kanske alltid frukost på sängen med oboy, Farmor sjunger alltid ”Vi gratulerar” i stället för ”Ja må hen leva” och Morfar säger alltid med i repliken ”Vill du ha ett fiiikooon?” när Karl-Bertil Jonssons julafton sänds på TV. För en del – även om det är en mindre del – Minis är traditionerna – med tillhörande ständigt återkommande händelser – pålitliga, trygga och livsviktiga. Och Gud NÅDE Morfar om han INTE fyller i repliken på Karl-Bertil! Eller om Farmor plötsligt sjunger med i ”Ja må hen leva” med alla de andra i familjen! Ännu värre – vad gör vi om någon av dem blir sjuk och inte kan komma?
 

Hemma hos oss är det liksom alltihop. Här är traditionerna fulla av förväntningar som blir svåra att hantera med bristande föreställningsförmåga. Avbrotten i vardagsrutinerna lagrar lika många ångestmoment som julklappar i säcken. När så något plötsligt avviker från traditionens egen rutin, som en annorlunda sill på julbordet, en utebliven kommentar eller en vrålförkyld mormor – ja då svämmar ångestsäcken över. Julklappspapper rivs i bitar, kastas och faller som flingor över julbordet. Den galna hackspettens pladdrande på TV:n överröstas av skriken och gråten och morfar hinner precis ducka för julklappsdockan som flyger in i väggen med en ljudlig smäll.

Att ”ligga steget före” andra dagar är en utmaning. Under högtiderna är det i det närmaste omöjligt eftersom det är så många fler saker som kan gå fel. Rutiner är liksom dubbla i sig. De utgör en trygghet samtidigt som de också utgör en risk. Ju fler viktiga moment – desto fler risker för haveri.
I år – liksom alla andra år avslutade vi vuxna julen enligt traditionen med kommentaren: ”Vi överlevde”.
Nu är det bara ett födelsedagsfirande och därefter nyårsafton kvar….

 

Nu är det tema traditioner på Neurobloggarna. Läs fler bidrag här.

 

GOD JUL

22.12.2014 22:06

Forskning

22.11.2014 23:43

För ett tag sedan fick jag ett mai från två studenter på lärarutbildningen som undrade ifall de fick lov att använda material från Kaosteknik i sitt examensarbete. Häromdagen fick jag det färdiga arbetet som handlar om möjligheter och hinder för pedagoger på fritidshem att inkludera barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Om någon är nyfiken på att läsa arbetet finns länk här!

Bloggtips

22.11.2014 16:08

Jag skulle vilja tipsa er om en jättefin blogg! Andromeda är 20 år och har ADHD och Atypisk autism. Hon älskar matlagning och smink. Hon skriver både lättsamt klokt och viktigt om att leva med diagnoserna och om sina intressen: "Handbok i att leva i ett kontrollerat kaos"
När jag var på föreläsning med Svenny Kopp nämnde hon att allt fler flickor med dessa diagnoser har smink som specialintresse och jag har en sådan flicka väldigt nära.... ;) Här finns en jättefin förebild för dessa flickor! Andromeda erbjuder liksom allt-i-ett! ;) Titta gärna in till henne och har du en flicka i din närhet som följer sminkbloggar men saknar förebilder med npf-diagnoser så tipsa henne på ett lagom osynligt vis....! ;)

Titta in till Andromeda här!

Tips från coachen

12.11.2014 21:43

Snart kommer den där tiden på året då rutiner skall brytas, människor som inte vanligtvis umgås skall plötsligt vara nära, annorlunda mat skall ätas och färgglada papper skall dölja oförutsägbara och ångestfyllda överraskningar.... Med andra ord, vi närmar oss obönhörligt julen. 
Mitt eget förhållande till julen har alltid varit lustfyllt. Jag älskar traditioner. De är i sig som en sorts rutiner - man vet exakt vad som skall hända och det återkommer regelbundet. När min ena Mini var liten var hon skräckslagen för paket. Jag kunde ju inte för mitt liv begripa då, hur det kom sig att hon som ettåring bara stirrade på de krullade snörena och tomteprydda papperslådorna och utstötte små ängsliga ljud medan hon ryggade tillbaka. Och framför allt förstod jag inte hur det kunde komma sig att hon var lika rädd för det tionde paketet trots att alla de föregående nio hade visat sig vara ofarliga och dessutom innehålla något hon älskade.
Idag, elva år senare tycker hon om paket, men blir alltid orolig inför högtider. Vi pratade häromdagen om hur det var med det där med paket när hon var liten och om hur det kan vara för andra barn med npf. Jag berättade om barn och unga jag jobbat med, som får välja något i en affär som present, eller får sina presenter oinslagna. Min Mini tyckte att det var tråkigt att själva det där med att få ett vackert paket som man inte fick öppna förrän på rätt dag skulle gå om intet. Samtidigt kunde hon mycket väl förstå oron över överaskningsmomentet. Som den självklaraste sak i världen sade hon därför: 

"Man kan slå in presenten i genomskinlig cellofan"

Tips från coachen alltså. Cellofan. Jamenvisst!  Varför inte? Jag frågade henne om jag fick skriva detta på hemsidan och hennes svar var att jag hade hennes tillåtelse - om jag skrev att tipset kom från Mini. Sagt och gjort! :)
 

Utlottning

01.11.2014 00:16

UTLOTTNING! Visst behöver vi muntras upp lite i höstmörkret!? Om du deltar i den här utlottningen har du chans att vinna ett presentkort på 250 kr hos Smarta saker! Gå in på deras hemsida och titta runt - du kommer garanterat att hitta något du vill ha!  För att delta i utlottningen skall du skicka ett pm på Kaostekniks facebooksida eller ett mail till mig och tala om var Smarta sakers butik i Stockholm ligger! Dragningen sker fredagen den 7 november och vinnaren annonseras här i bloggen, på facebooksidan samt via pm/mail. Lycka till! 

<< 3 | 4 | 5 | 6 | 7 >>