Sammanhang och detaljer

Zooma ut

Har du någon gång tittat på en karta på nätet för att ta reda på hur du tar dig till en viss plats?
Antagligen börjar du med att zooma ut för att kunna orientera dig och få en uppfattning om åt vilket håll platsen ligger, kanske i vilken stadsdel eller ifall det ligger i närheten av något du känner till. När du har den informationen kanske du väljer att zooma in för att närmare kunna se gator och byggnader. Till sist kanske du zoomar in ytterligare för att kunna se gatunamn och till och med gatunummer. Genom att göra såhär får du antagligen en ganska bra bild av var den här platsen ligger i förhållande till den plats du tänkt starta rutten på, och hur du skall ta dig dit.

Anta nu att den här kartan inte gick att zooma ut på utan bara in.

Nu skulle du få en klar bild av gatunamn och nummer, var det fanns en busshållplats eller en park, men ingen som helst information om hur den här platsen förhåller sig till andra delar av staden. Du skulle hitta där, men inte dit. 
Skulle du sedan titta på en karta av den plats där du tänkt starta din rutt skulle du få samma detaljerade information om den platsen men fortfarande ingen om hur denna plats förhåller sig till den plats du skall ta dig till.

Om du tänker efter använder du dig av olika sorters “kartor” i många olika sammanhang i vardagen och väldigt ofta använder du dig av den här funktionen att zooma ut. Ibland är det, som i exemplet, kartor som visar vägen geografiskt men de allra flesta gånger använder du dig utav dina inre kartor.

När du skall hitta till en ny plats kanske du frågar vad som ligger i närheten och skapar dig en inre bild av hur den nya platsen förhåller sig till den du redan känner till. På så vis vet du ungefär vart det ligger.

När du möter människor använder du dig av en inre, social karta som vägleder dig. Att zooma ut kan till exempel handla om att ta reda på vilket sammanhang det är och vilken relation du har till personerna du möter. Är det på en restaurang, i en simhall eller hemma hos någon? Är det goda vänner, kunder eller kanske en blivande arbetsgivare? Denna information ger dig vägledning i vad som är lämpligt att göra och säga.

I din vardag kanske du zoomar ut när det kommer till att planera din tid. Du kanske handlar på vägen hem från jobbet, sätter på diskmaskinen efter maten för att den skall vara klar innan du går och lägger dig och kollar att det finns rena kläder till dagen därpå. Inne i själva affären kanske du tog alla kylvarorna i ett svep eftersom de finns på samma plats i affären i stället för att springa kors och tvärs.

Mini har autism. I hennes hjärna går det bara att zooma in och inte ut. Det påverkar en mängd situationer i hennes vardag.

Hon har svårt att hitta eftersom platser är som detaljerade öar som inte har någon relation till varandra. Frågar du henne om den nya skolan ligger nära bensinmacken ser hon ut som ett frågetecken. Hon vet precis hur det ser ut på bensinmacken, vilka färger skyltarna har och att marken liksom är lite bucklig precis vid infarten men hon har ingen aning om ifall macken ens ligger i samma område som skolan. Hon kan bli uppriktigt förvånad över att gångbanan hemma leder till busshållplatsen eftersom hon brukar gå uppför slänten.

Likaså är det med sociala situationer. Minis inre karta består av öar även här. Ifall en viss specifik situation uppstår vet hon precis vad hon skall säga och göra, men hon har svårt att hitta fram till den eftersom hon inte riktigt kan bedöma alla de turer som leder dit. Om vi är på väg till bussen och en granne hojtar “Hej, hur är det?” från andra sidan gatan svarar vi förmodligen annorlunda än ifall bästa vännen ringer och ställer samma fråga. För Mini är det frågan som är avgörande, inte i vilken situation den ställs och av vem. Hon har zoomat in så långt att det är själva formuleringen hon svarar på. Därför kanske hon ropar till grannen på andra sidan gatan att hon inte mår så bra för att hon varit förstoppad.


Mini planerar inte sin tid och det hon skall göra på samma sätt som du eftersom hon inte kan zooma ut. För utan den funktionen är det svårt att uppfatta sådant som att det kan vara bra att kolla att man har rena kläder innan man har bråttom iväg och skall klä på sig dem. Med enbart funktionen “zooma in” ser man inte behovet av rena kläder förrän det är dags att klä på sig och gå.

Alla våra försök att få Mini att planera sin tid och det hon skall göra, skapar bara kaos och förvirring i henne. “Jag kan inte tänka baklänges” säger hon och inuti hennes huvud flyter alla uppgifter liksom omkring som badankor i en balja, utan inbördes ordning.

Därför kan det vara bra att hjälpa Mini genom att tillhandahålla den information hon inte nås av. Som i vilken ordning saker skall göras, vad som förväntas av henne i en viss situation eller att hon skall gå till höger precis efter den trasiga gatstenen för att komma till bussen. Om vi fyller ut där denna information fattas, och skapar broar mellan öarna, kan Mini använda sig av sin fantastiska förmåga att navigera i de olika situationernas inzoomningsläge i stället för att lägga all sin energi på att försöka gissa sig till hur kartan ser ut däremellan.