Traditioner och högtider – avvikelser från rutinerna eller rutiner i sig?

27.12.2014 13:44

Traditioner och högtider är ofta förknippat med förväntningar, stress, sociala sammanhang och avbrott i vardagsrutinerna. För många Minis är t.ex. julen väldigt dubbel. Det är roligt att få något man önskar sig men det är jobbigt att inget är som vanligt. Avbrottet i vardagsrutinerna och kraven på att vara social kan vara oerhört pressande. Lägg till förväntningarna och den begränsade föreställningsförmågan och kaoset är ett faktum. Många är de varianter på julfirande som föräldrar till NPF-barn har kommit på för att undvika kaos och underlätta för alla inblandade under dessa speciella dagar.
 

Men för en del är traditionerna och högtiderna rutiner i sig. Zoomar vi ut ett par steg är påsk, jul, nyår, födelsedagar och andra händelser fasta rutiner på året. De återkommer vid exakt samma tidpunkt varje år och består ofta av en serie händelser som alltid är likadana. Kalle Anka sänds alltid klockan tre. Tolvslaget är alltid klockan tolv. På födelsedagen får man kanske alltid frukost på sängen med oboy, Farmor sjunger alltid ”Vi gratulerar” i stället för ”Ja må hen leva” och Morfar säger alltid med i repliken ”Vill du ha ett fiiikooon?” när Karl-Bertil Jonssons julafton sänds på TV. För en del – även om det är en mindre del – Minis är traditionerna – med tillhörande ständigt återkommande händelser – pålitliga, trygga och livsviktiga. Och Gud NÅDE Morfar om han INTE fyller i repliken på Karl-Bertil! Eller om Farmor plötsligt sjunger med i ”Ja må hen leva” med alla de andra i familjen! Ännu värre – vad gör vi om någon av dem blir sjuk och inte kan komma?
 

Hemma hos oss är det liksom alltihop. Här är traditionerna fulla av förväntningar som blir svåra att hantera med bristande föreställningsförmåga. Avbrotten i vardagsrutinerna lagrar lika många ångestmoment som julklappar i säcken. När så något plötsligt avviker från traditionens egen rutin, som en annorlunda sill på julbordet, en utebliven kommentar eller en vrålförkyld mormor – ja då svämmar ångestsäcken över. Julklappspapper rivs i bitar, kastas och faller som flingor över julbordet. Den galna hackspettens pladdrande på TV:n överröstas av skriken och gråten och morfar hinner precis ducka för julklappsdockan som flyger in i väggen med en ljudlig smäll.

Att ”ligga steget före” andra dagar är en utmaning. Under högtiderna är det i det närmaste omöjligt eftersom det är så många fler saker som kan gå fel. Rutiner är liksom dubbla i sig. De utgör en trygghet samtidigt som de också utgör en risk. Ju fler viktiga moment – desto fler risker för haveri.
I år – liksom alla andra år avslutade vi vuxna julen enligt traditionen med kommentaren: ”Vi överlevde”.
Nu är det bara ett födelsedagsfirande och därefter nyårsafton kvar….

 

Nu är det tema traditioner på Neurobloggarna. Läs fler bidrag här.