Tips från coachen

12.11.2014 21:43

Snart kommer den där tiden på året då rutiner skall brytas, människor som inte vanligtvis umgås skall plötsligt vara nära, annorlunda mat skall ätas och färgglada papper skall dölja oförutsägbara och ångestfyllda överraskningar.... Med andra ord, vi närmar oss obönhörligt julen. 
Mitt eget förhållande till julen har alltid varit lustfyllt. Jag älskar traditioner. De är i sig som en sorts rutiner - man vet exakt vad som skall hända och det återkommer regelbundet. När min ena Mini var liten var hon skräckslagen för paket. Jag kunde ju inte för mitt liv begripa då, hur det kom sig att hon som ettåring bara stirrade på de krullade snörena och tomteprydda papperslådorna och utstötte små ängsliga ljud medan hon ryggade tillbaka. Och framför allt förstod jag inte hur det kunde komma sig att hon var lika rädd för det tionde paketet trots att alla de föregående nio hade visat sig vara ofarliga och dessutom innehålla något hon älskade.
Idag, elva år senare tycker hon om paket, men blir alltid orolig inför högtider. Vi pratade häromdagen om hur det var med det där med paket när hon var liten och om hur det kan vara för andra barn med npf. Jag berättade om barn och unga jag jobbat med, som får välja något i en affär som present, eller får sina presenter oinslagna. Min Mini tyckte att det var tråkigt att själva det där med att få ett vackert paket som man inte fick öppna förrän på rätt dag skulle gå om intet. Samtidigt kunde hon mycket väl förstå oron över överaskningsmomentet. Som den självklaraste sak i världen sade hon därför: 

"Man kan slå in presenten i genomskinlig cellofan"

Tips från coachen alltså. Cellofan. Jamenvisst!  Varför inte? Jag frågade henne om jag fick skriva detta på hemsidan och hennes svar var att jag hade hennes tillåtelse - om jag skrev att tipset kom från Mini. Sagt och gjort! :)