Syskon

14.05.2016 15:35

Syskongrupp

Syskonläger

Syskon till barn med NPF

 

Syrran är Minis lillasyster. Mini har NPF så Syrran är alltså syskon till ett barn med NPF.

Men Syrran har också NPF. Så Syrran är alltså ett barn med NPF. Som har ett syskon. Som har NPF. Som har ett syskon. Som har NPF. Som är syskon till ett barn med NPF.

 

Vem sjutton är Syrran egentligen? Och vem är Mini?

 

Att vara syskon till ett barn med NPF innebär ofta att leva ett annorlunda liv. Som syskon får man alltid anpassa sig mer eller mindre, men som syskon till ett barn med NPF får man ofta lära sig att tolerera fler situationer, mer känslor, anpassa sig till fler begränsningar och avundas fler extraordinära förmågor. Att vara syskon är krävande och utvecklande. Man stöts och blöts och formas. Det är obekvämt ibland.

 

Har man själv NPF är man ofta känsligare, mindre flexibel och har färre sociala verktyg. Till det kanske man har lägre tolerans och snabbare till kraftfulla reaktioner. Samtidigt har man ofta specifika förmågor som behöver få ta plats, utvecklas och tas hänsyn till.

Med detta i bagaget är det extra krävande att vara syskon i allmänhet, och till ett barn med NPF i synnerhet!

 

Syskon till barn med NPF erbjuds grupper, läger och annat där de kan hitta stöd, gemenskap och ett fritt utrymme som kanske är sällsynt hemma. Men där förutsätts det att syskonet självt inte har NPF.

 

Barnet med NPF erbjuds grupper, läger och annat där de kan hitta stöd och gemenskap utifrån sina förutsättningar men där ligger inte fokus på själva syskonskapet till ett barn med NPF. Så om man är både och då? Var hör man hemma? Vem är man?

 

Det hör inte till ovanligheterna att flera barn i samma syskonskara har neuropsykiatriska diagnoser, eller åtminstone variationer inom NPF, diagnostiserade eller ej.

Om syskon utan egen NPF behöver stöd i sitt syskonskap till ett barn med NPF, vad behöver då inte det syskonet som själv också har NPF? Och hur behöver stödet se ut!?