Missförstånd

05.06.2014 23:05

Denna vecka är det tema Missförstånd på Neurobloggarna. Missförstånden haglar när man har att göra med ett barn med NPF. Här kommer ett axplock:

 

Skolan missförstår: Mini ber ofta om att få ta hem sin mattebok efter skolan. Hon förstår inte lärarens förklaringar och löser det genom att ta hem boken så mamma kan förklara med bilder och föremål. ”Hon är så ambitiös och duktig! Vi kan inte se att hon har några som helst svårigheter!”


Anhöriga missförstår: Vardagen är strukturerad med tydliga mat- och sovtider, noggranna förberedelser inför aktiviteter och händelser och mycket få avsteg från rutinerna. ”Du är så hård mot henne. Du måste våga vara lite mer impulsiv och inte låta ditt eget kontrollbehov gå ut över henne.”

 

Barnets klasskamrater missförstår: Mini får specialmat och blir befriad från vissa aktiviteter i skolan. ”Du är bortskämd som alltid skall ha specialbehandling. Nästa år får vi ny lärare då blir det slut med daltandet”

 

Barnets kompisar missförstår: Mini har Polarn hemma och blir sugen på en kaka så hon hämtar en åt sig själv men ingen åt Polarn. Hon kan inte tänka ut att Polarn också kan vilja ha och hon räknar med att Polarn säger till om hon vill ha en kaka. Polarn blir förorättad: ”Du är så egoistisk! Du skiter i mig!”


Okända personer missförstår: Mini sitter på marken och skriker medan hon slår handen i en stenvägg. Det gick inte att gå samma väg hem som vanligt eftersom de bygger om och har spärrat av. Morsan sitter på huk en liten bit ifrån. En tant passerar. ”Nämen stackars lilla vännen är du ledsen? Fick du ingen glass av mamma?” Tanten vänder sig mot mamma: ”Ser du inte att hon behöver en kram!?”
 

Barnet missförstår: Läraren säger vid utvecklingssamtalet att Mini pratar lite för mycket på lektionerna. En tid efteråt uttrycker läraren att hon är lite bekymrad över att Mini inte längre är aktiv på lektionerna. Hon har slutat att räcka upp handen och svara på frågor. Mini svarar: ”Hon sade ju att jag pratade för mycket på lektionerna så jag slutade. Varför är hon aldrig nöjd?”


Och inte minst man själv missförstår: Mini tjatar oavbrutet om att åka till sjön och bada. När det inte går blir hon hysterisk, skriker, gråter och mantrar. Det är jättevarmt!!! upprepar hon. Morsan försöker hjälpa och kommer med alternativ som en sval dusch, att ha mindre kläder på sig etc. etc. men Mini förkastar dem alla. Morsan bjuder på isglass och sätter upp det långa håret. Hon fixar en sprayflaska med svalt vatten att duscha kroppen lite med. Mini vill inte ha någon glass. Hon skriker, välter saker och upprepar att det är varmt. Nästa dag blir badet av. Mini går aldrig i vattnet. Hon avskyr att bada utomhus. Långt senare visar det sig att en klasskamrat berättat att hon varit och badat i sjön. Mini blev nervös av detta och försökte göra likadant så att hon kunde säga samma sak som klasskamraten eftersom hon antog att detta var normalt och hon också vill vara normal.

 

När man lever i en tillvaro som präglas av ständiga missförstånd slutar man att utgå ifrån att man förstått rätt, eller att andra förstått rätt. Man har liksom konstant på en sorts vaksamhet där man ständigt funderar över ifall det som just hänt eller sagts verkligen stämmer. Det är bra, eftersom man blir duktig på att avslöja de missförstånd som uppstår. Det är också något som kan ställa till det för en, eftersom man tenderar att uppträda som att man misstror andra: ”Var det verkligen så? Hände verkligen detta? Menade hon verkligen så?  Har hon verkligen förstått mig rätt nu? Kan jag lita på att det här blir rätt? Och blir man tillräckligt nitisk i sina försök att tydliggöra kommunikationen riskerar man att förvirra motparten så till den milda grad att det uppstår missförstånd:

Mini vill baka chokladbollar. Morsan vet sedan tidigare att Mini har en tendens att missförstå recept så hon skriver ett eget där inget lämnas åt slumpen. Chokladbollarna blir gul-vita i stället för bruna. Mini blir så fokuserad på bilderna som morsan har ritat med blyerts bredvid texten att hon anstränger sig för att göra chokladbollarna precis som på bilden. Receptet har hon inte ens läst. Hon visste redan i huvudet hur man gjorde, men när morsan kom med det där pappret och Mini fick syn på bilderna blev hon förvirrad och osäker och antog att hon måste utesluta kakaopulvret för att det skulle bli rätt.

Läs andras inlägg på temat här