Lata dagar

08.07.2015 19:55

Vi skall hämta Storasyster på lägret och inser att vi inte planerat särskilt bra. Att ta med både lillasyster och hundvalpen på bilresan kommer inte att fungera. Jag ringer runt alla möjliga som alla är bortresta eller upptagna och i sista stund får jag tag i min mamma som ställer upp och är barnvakt åt lillasyster. Innan vi åker slänger vi i oss lite lunch. Hunden snor en korv från lillasysters tallrik och sen är det dags att åka. När vi är framme vid lägret, några minuter försenade, är det totalt kaos med tolv bilar som skall in och ut genom grindarna. Vi får backa fyra gånger och storasyster hinner skicka ett antal sms och fråga var vi är innan vi äntligen kommer in till parkeringen. Jag tar mina saker och tänker hoppa ur bilen men känner en märklig doft och vänder mig om. Då har hunden spytt i baksätet. Hela den snodda korven (otuggad och obearbetad) och en massa annat jox ligger som en stinkande gröt på sätet. Särbon räcker mig en toarulle och säger: ”Du får hjälpa mig att torka upp innan du går!” Särbon får nämligen inte följa med och hämta storasyster. Det har storasyster tydligt klargjort. Bara jag får komma. Jag torkar upp så mycket jag kan och lämnar min stackars särbo med huliganvalpen och skyndar till storasyster och de andra på lägret. Medan jag tittar på pärlplattor och batikmålade t-shirts och fikar tar särbon en promenad med hunden och försöker vädra och täcka över fläcken i baksätet så att inte storasyster skall vägra att åka med i bilen hem. Tack och lov (och osannolikt nog) märker hon inget utan åker med i bilen utan kommentarer. Vi kör hem storasyster och hunden, slänger i oss något att äta och åker för att hämta lillasyster hos mormor. Storasyster är hemma med hunden själv en stund. Men redan innan vi kommit fram till mormor ringer storasyster och är förtvivlad. Hunden har klämt svansen i dörren tjuter hon och nu kommer han att tro att det var med flit som hon gjorde illa honom och han kommer aldrig mer att tycka om henne. Det tar en ganska lång stund innan jag lyckats få fram tillräckliga fakta för att kunna bedöma att hunden inte är skadad och att det mest handlar om att storasyster behöver lugna sig. Tillslut kommer vi äntligen ur den stekheta bilen och kan hämta lillasyster.
 

Väl hemma tar vi ett glas vin. Vi skålar för oss – för att vi är fantastiska – och tappar upp vatten i plaskpoolen åt barnen. Ikväll skall vi grilla och ha det mysigt. Det håller ett tag. I över tjugo minuter passar jag grillen medan bägge flickorna plaskar och leker tillsammans i poolen. Vi smuttar på vinet och säger till varandra att det är en fantastisk dag! Sen bryter storasyster ihop för att det inte finns några bra byxor. Hon skriker och gråter och mantrar samma ord om och om igen. Alla mina försök att lösa problemet möts med motstånd. Det måste finnas rätt sorts byxor NU och tillslut får jag dörren smälld i ansiktet. Under tiden hör jag hur lillasyster, som nu är på övervåningen, bryter ihop över något och börjar skrika och slå min särbo. Vi hanterar varsitt barn på varsitt våningsplan, lirkar, väntar ut, avleder och värjer oss. Tillslut blir det lugnt. Men varför gräver hunden i soffan? Han verkar helt besatt och trycker ner nosen mellan kuddarna. Jag stoppar ner handen och får upp en varmkorv. Jag behöver inte undra vem som tryckt ner den där… Det är bara att dra av tyget från soffan och stoppa det i tvätten. Vi får ha ett täcke som överdrag i stället. Barnen somnar vid midnatt och själva stupar vi i säng.

På morgonen smyger jag upp och sätter mig framför datorn med mitt kaffe. Jag måste förbereda dagens föreläsning och har massor att göra. När jag skall skriva ut tar bläcket slut i skrivaren och särbon skyndar iväg för att köpa nytt. Medan jag rusar runt och samlar ihop papper och packar ner saker fixar särbon lunch. Lillasyster undrar om kompisen får äta hos oss och vi tar oss vatten över huvudet igen och säger ja. När vi satt oss för att äta ringer grannen på och vill ge oss en flaska hemlagad flädersaft. Jag reser mig för att ta emot den och då snor hunden min pannkaka med grädde och sylt från tallriken. Sekunden efteråt hör jag lillasyster säga ”Det var inte meningen….” När jag kastar en blick ut till vardagsrummet är det mjöl över hela golvet. En av stressbollarna har spruckit. Särbon rusar efter dammsugaren och jag fixar en ny pannkaka och slänger i mig. Sen måste jag skriva en beskrivning till barnvakten på sådant som hon absolut måste veta och som är alldeles för många detaljer för att ta i hallen på väg ut. Jag hinner precis byta om och slänga på lite smink innan vi måste rusa iväg. Barnvakten tar över och vi hoppar in i bilen och kör iväg mot föreläsningen.
 

Ett tag senare ringer barnvakten. Hon lagade mat och storasyster bakade. Det blev så varmt i köket så hon öppnade balkongdörren. Men då sprang hunden ut dit och började skälla på en annan hund som gick förbi och så skulle lillasysters kompis hem och hennes skor var borta. Och kompisen själv kunde inte ta sig ut ur lekrummet eftersom hunden hade kissat på golvet utanför. Efter att kisset var torkat letade de i en kvart efter skorna och kompisens mamma hann komma och undra var hon var någonstans innan de hittade skorna i det nya skoskåpet som vi skaffat för att hunden tuggar sönder alla skor. Och någonstans i virrvarret fick hunden gröna ränder – troligtvis av tusch.
Barnvakten låter ganska slut och lite skamsen över den grönrandiga hunden. Jag är luttrad. Jag frågar lugnt om det var en ny installation av lillasyster. Barnvakten antar det även om lillasyster bestämt hävdar att hunden själv skapat det nya mönstret på pälsen.
Innan vi kliver in i lägenheten tar vi varsitt djupt andetag. Vi placerar barnen med varsin surfplatta i soffan medan jag gnuggar på de gröna strecken i hundens päls med en blöt tvättsvamp. Det går inte bort men det flyter i alla fall ut lite så att han liksom blir mer ljusgrön hela han. På kvällen hör särbons släkt av sig och säger att de är 18 personer som kommit till Göteborg och skall gå på Liseberg nästa dag. De undrar om vi inte kan hänga med. Vi vet att storasyster inte kommer att klara av att träffa alla dessa människor så jag tar upp mobilen för att ringa morfar och höra om han kan vara barnvakt. Men då har jag fått ett sms från storasyster där hon undrar om hon kan få gå på Liseberg med en kompis i morgon. Jag lägger ner mobilen igen. Vi får skaffa hundvakt i stället.

 

Nästa dag börjar med att lillasyster får ett utbrott och slår storasyster medan hunden äter stulet rostbröd på vardagsrumsgolvet. Sedan äter han upp en hundralapp. ”Du får en ny” säger jag till storasyster och tar udden av paniken. Jag åker för att ta ut pengar men kollektivtrafiken fungerar inte som vanligt under sommaren så jag hinner inte tillbaka i tid till att storasyster skall iväg och träffa sin kompis. På vägen kollar jag upp alla tidtabeller så att jag med en minuts marginal hinner möta storasyster på vägen och ge henne den nya hundralappen och en kram innan hon åker iväg. När jag kommer hem går lillasyster ut på gården med en kompis och fem minuter senare är de bara borta. Jag letar överallt men de finns ingenstans så jag ringer på hos kompisen men de är inte där heller. Kompisens mamma och jag letar i tyst panik och inombords hinner vi nog båda två tänka på både kidnappare, polis, tidningsrubriker och missing people innan vi tillslut hittar dem på en lekplats alldeles för långt bort. Vi får med oss varsin dotter hem och min får inte gå ut mer fram tills Lisebergsbesöket. Några timmar senare står vi uppställda för släktfoto framför Kexchokladhjulet. Det är så härligt med semester!