Lågaffektivt bemötande i päls

02.05.2016 11:34

I dagarna har begreppet LAB (LågAffektivt Bemötande) fått en helt annan innebörd i vår familj. 

Jag har, i mitt jobb som mamma, fått en kollega, vän och assistent som jag har mycket att lära av - En LAB-rador vid namn Stella.

Stella (som hette något annat innan) har påbörjat utbildning till assistanshund. Av olika skäl har hon inte fortsatt den. När jag så hörde av mig med förfrågan om en lugn, stabil hund som skulle kunna klara av att trivas i en familj med NPF föreslog uppfödaren denna underbara hund till oss.

Hittils har det gått över förväntan. När ett barn blir oroligt och håller på att tippa över i ett utbrott går Stella helt enkelt och sätter sig i knät på barnet. Det har en lugnande och avledande effekt. Vid ett tillfälle när ett utbrott redan exploderat och en pryl slängdes i golvet så den gled längs parketten (ackompanjerat av ett illskrik) trippade Stella och hämtade prylen och gav, med viftande svans, tillbaks den till det upprörda barnet. Barnet kom alldeles av sig och började i stället gosa med hunden. Det andra barnet har sovit i sitt rum för första gågen på tre år - tillsammans med Stella. 

Och jag har någon att klia bakom örat så hjärtklappningen lägger sig efter en tuff dag. Och ett accepterat skäl att få gå ut i friska luften och hämta kraft.

 

Jag har fått många frågor om hur jag tänkte kring att skaffa en sådan här hund, om vad en assistanshund är och hur man går tillväga för att skaffa en sådan. Här tänkte jag försöka svara så gott jag kan.

 

Först och främst: Vår Stella är alltså INTE en färdig assistanshund. Vi behövde inte egentligen detta. Dessutom är en assistanshund EN persons stöd och här behövs det lite backup för alla. Behovet är inte jättestort och det är heller inte nödvändigt med ett täcke som visar att hunden är i arbete så att den får följa med in på ställen och så. Det vi behövde var en lugn, stabil men lekfull och social familjehund. Eftersom vi nyligen haft en hund som blev stressad och fick omplaceras ville jag försäkra mig om att vår nya hund hade alla förutsättningar att både klara av att leva i vår familj och må bra i den. 

 

Jag fick tips om Assistanshundskolans kompishundar. Men eftersom väntetiden gjorde att vi skulle bli erbjudna en hund först när jag inte var hemma på heltid längre kände jag att vi var tvungna att hitta en annan väg. Jag ville kunna ta emot den här nya familjemedlemmen i lugn och ro. Via brukshundsklubben kom jag i kontakt med ACT /Dala hundservice och Marie Fogelquist. De har uppfödning och utbildning av assistanshundar. Jag beskrev vår situation och hur behovet såg ut och frågade henne ifall hon möjligen hade en hund som kunde passa oss. 

 

Ett par samtal och en träff senare flyttade Stella in. 

 

Stella är två och ett halvt år. Hon är rumsren, mentalbeskriven, godkänd för att klara att vara assistanshund och kan redan en massa saker. Men hon är inte assistanshund. I vår familj är hon perfekt. Stella är en labrador - en av de absolut vanligaste raserna när det gäller assistanshundar. Självklart finns även andra raser som passar - det viktigaste är trots allt hur just den individen är. Viktigt är också att kolla upp linjerna (d.v.s. hundens stamtavla och hur generna ser ut), att hunden är fullt frisk och naturligtvis hur hunden uppfostras och tränas/utbildas. 

 

Att köpa en assistanshund är något man får bekosta själv och det kostar. En hund som Stella, som inte är färdig, kostar inte lika mycket, men mycket mer än en "vanlig" hund. Jag kan ändå varmt rekommendera detta. Det vi gick igenom med vår tidigare hund var oerhört tufft och tärde på oss alla. Självklart behöver det inte bli så - många jag känner har skaffat hund "som vanligt" och det har gått jättebra och är en fantastisk tillgång! Och det finns ju aldrig några garantier. Men att söka efter en hund som redan passar familjen i stället för att försöka få en hund - kanske en valp -  att fungera är oerhört mycket mer "safe". Dessutom är en valp ett stort arbete som kräver tid och ett lugn som sällan finns i en NPF-familj.

 

Glöm inte! En hund är trots allt ett djur och en individ. När du funderar på att skaffa hund - var ärlig mot dig själv både när det gäller vad hunden skall klara av och vad du/ni skall klara av. Finns det risk för att barnet/barnen kan ge sig på hunden? Kommer den att kunna få en lugn plats och respekt för sin integritet och sina behov? Har du tid och ork att ge den vad den behöver? Tänk: "Vad krävs av en hund i vår familj?" och "Vad kan vi erbjuda en hund i vår familj?"

Var ärlig mot uppfödaren! Det kommer bara att slå tillbaka på er ifall ni förminskar situationen och behoven i er längtan efter den nya familjemedlemmen. Tillsammans kan ni komma fram till den bästa lösningen för just er familj. Det finns många sätt. T.ex. kan hunden få lyssna på ljudfiler med barnets skrik och bli belönad samtidigt för att vänja sig innan den flyttar in och lära sig att förknippa ljudet med något positivt.

 

Om ni har frågor eller tankar eller bara vill dela med er av era erfarenheter kring hund och NPF-familj är ni varmt välkomna att höra av er! Nedan hittar ni länkar till mer information:

Information om assistanshund på 1177

Assistanshundskolan och kompishund

ACT - Advanced canine technologies och Dala hundservice (Marie Fogelquist) som vi köpte Stella från

Världens bästa Stella!