Kropp + knopp = empati

11.02.2014 12:59

Mini har NPF. Hur kan vi förstå hennes reaktioner? Jag menar hur kan vi förstå dem? Vi kan säkert begripa dem intellektuellt med vår kunskap, vår erfarenhet och våra teorier. Men jag menar att förståelse innefattar något mer. Vi behöver söka efter vår egen variant av Minis situation och försöka komma så nära hennes upplevelse som möjligt. Förståelse når vi först när både hjärna och kropp är med. När, så att säga, den intellektuella förståelsen samarbetar med den känslomässiga, upplevelsebaserade.

Har du någon gång försovit dig? Tagit fel på dag och upptäckt att du inte alls var ledig utan måste åka till jobbet? Gått till skolan bara för att upptäcka att det ju var sovmorgon? Kan du komma ihåg känslan? Det blir liksom en liten ”krock” inuti och ett ”nej” och sen är det svårt att ställa om. Ibland blir hela dagen lite knasig efter den där starten.

Mini blir ofta orolig, blockerad och ibland utagerande när planer ändras. Du och jag hanterar situationen. Vi anpassar oss och tar hand om den jobbiga känslan inuti. Minis upplevelse är oerhört mycket starkare än din och hon har inte lika bra verktyg att hantera den med. Om du kan plocka fram hur du själv kände den där gången så kommer din förståelse för hennes reaktioner att bli djupare. Det kommer att märkas i ditt bemötande av henne. Du hade säkert bemött henne på ett bra sätt ändå, utifrån dina kunskaper. Men genom att låna din egen känsla en stund kan bemötandet bli mer empatiskt.

 

Högtider är något som vi ofta förstorar upp. Julafton, ett bröllop eller en moster som fyller jämnt kan göra oss helt knasiga. Vi börjar kanske fundera på vem som passar ihop med vem på den där festen och oroar oss för att farbror Olle skall ta ett glas för mycket och bli högljudd eller att svärmor skall börja fråga syrran och hennes man om de inte borde skaffa barn snart. Eller så kanske vi har så fullt upp med att bry oss om att pappa skall bli nöjd och stolt att vi liksom glömmer bort hur vi själva vill ha det. Plötsligt kanske vi står där och försöker övertala gamla faster Berit att ta tåget till Norrland trots att hon egentligen inte klarar sig till brevlådan utan att beställa färdtjänst. Allt för att det skall bli sådär som vi har tänkt oss när alla är på plats, glada och nöjda och perfekta. Vi vill ha kontroll. Vi blir stirriga och gör och säger saker som vi kanske inte alls skulle göra om vi inte stressat upp oss så över den här högtiden och skapat så många förväntningar och så många föreställningar om hur det skall bli och vara. 

Mini blir ofta stressad och orolig och ibland utagerande när det kommer till högtider och andra tillställningar. Det är inte enbart på grund av att det är en händelse som bryter de invanda rutinerna utan också för att det är så mycket att förhålla sig till. Hon skapar lätt orealistiska föreställningar om hur det skall bli. Ibland kan hon inte skapa sig några föreställningar alls. Oroar sig gör hon garanterat. När Mini stressar upp sig över en högtid och gör och säger saker som hon inte alls skulle göra om allt varit som vanligt kan det vara klokt att låna din egen känsla en stund. Plocka fram den från det där bröllopet eller den där Julaftonen och möt Mini med en ännu större förståelse och djupare empati.