Jag vill inte ha några jäkla hjälpmedel!

04.08.2014 23:52

Mini glömmer saker hela tiden. Hon glömmer sin mobil, nycklar, skolväska, kläder, läxböcker, prylar. När något kommer bort blir hon förtvivlad och i det närmaste hysterisk. När man påminner henne måste hon göra det hon skall göra omedelbart. Hinner det gå några sekunder har hon redan glömt det. Men hon vill inte ha någon som helst påminnelsehjälp. Inga lappar, inga alarm, ingen klocka, inga påminnelser på mobilen.

 

Mini vill ha koll på vad som skall hända. Hon vill veta vad, när, hur och med vem. Men något jäkla schema vill hon inte ha. Inget idiotiskt autismskit. Inget annat skit heller för den delen.

 

Mini har ångest och svårt att sova. Kedjetäcket hjälper. Men hon vill inte ha det. Det är idiotiskt.

 

Mini är ljudkänslig också. Men hörselskydd tänker hon definitivt inte ha. Och inte öronproppar eller något annat skit heller.

 

Ibland hamnar Mini i sociala situationer som hon missförstår eller inte förstår alls. Hon blir väldigt ledsen och upprörd över dessa situationer. Men hon vill absolut inte ha någon hjälp att begripa dem. Det behövs inte. Hon har ju redan förstått precis hur det var – idiotiskt och orättvist och alla var elaka mot henne. Hon vill inte få förklarat för sig för alla förklaringar går ju bara ut på att tala om att hon är dum i huvudet, gör fel och fattar fel.

 

Det händer också att Mini ställs inför problem som till exempel att hon inte förstår vad som lärs ut i skolan på vissa lektioner. Det är oerhört ångestskapande för Mini för hon vill vara bäst på allt. Helst utan att behöva anstränga sig eller öva. Det skall liksom bara funka på en gång. När det blir så här vill Mini att Morsan skall fixa det. Men Morsan får absolut inte prata med den det gäller, t.ex. läraren. Och Mini själv tänker absolut inte göra något heller. Morsan skall bara fixa det, lite i smyg liksom så det inte märks och så simsalabim är problemet borta. När Morsan säger att hon inte kan det blir Mini jättearg. För hon vill inte ha problem och hon vill inte att någon skall veta någonting om att hon har det heller.

 

Det ligger liksom inbäddat i Minis NPF att hon har svårt att förstå samband, förstå och hantera konsekvenser, förstå orsak och verkan, hitta drivkraft och tålamod att träna, öva, stå ut, och att lösa problem. Samtidigt har Mini extra stort behov av dessa förmågor för att kunna hantera alla de situationer som hon ställs inför på grund av sin NPF. Sedan är hon i puberteten snart också, vill sätta sig emot det som Morsan står för, söker sin identitet och vill vara som alla andra. Fast hon kan inte alltid riktigt räkna ut vad det innebär utan kopierar det mesta hon ser andra göra. Ibland blir det alldeles rätt, ibland blir det liksom lite för mycket. Det är ganska knepigt att inte ha hittat sin identitet riktigt och samtidigt stå rakryggad och säga: ”Det här är jag. Jag har NPF och jag behöver vissa hjälpmedel och strategier för att få min vardag att fungera”.

 

Mini vill inte acceptera Morsans lösningar för Mini har redan en lösning; att Morsan löser allt, snabbt, smidigt och osynligt. Att Mini inte kan vara så självständig som hon önskar när hon är så beroende av Morsan kan hon inte se.

 

Morsans uppdrag är att hitta hjälpmedel till Mini som inte ser ut som hjälpmedel men som fungerar ändå. Dessutom behöver hon helst få Mini att uppleva att det är hon själv som har valt dem så att hon inte automatiskt ratar dem bara för att de kommer från Morsan. Ett nätt litet uppdrag. Lycka till!