Hur lockar man till självständighet?

20.04.2015 11:37

Jag fick en intressant följdfråga på min text om att inte vilja ha stöd. Hur gör man då för att locka Mini till att ta emot stöd så att hon kan bli mer självständig? En mycket bra fråga som det naturligtvis inte finns ett enkelt svar på. Och svaren är garanterat lika många som det finns Minisar!
Jag vill ändå ta mig an uppgiften att dela med mig av mina tankar och erfarenheter kring detta. Jag blir jätteglad och tacksam ifall ni skulle vilja göra detsamma!

 

Först och främst behöver vi ställa oss några frågor:

1.    Vad skulle Mini behöva bli självständigare i just nu? Här gäller det att välja en sak i taget och inte försöka angripa flera områden samtidigt. Det är bra om det är något litet och överskådligt som vi tror att hon ganska snabbt kan lyckas med så att hon får en positiv upplevelse och erfarenhet.

 

2.    Vilka hinder finns?

 

3.    Vad är det Mini vill undvika? Hur går vi henne till mötes utan att göra jobbet åt henne?

 

4.    Vilket stöd behöver Mini för att klara av detta? Finns det flera varianter av stöd? Kan vi välja det som är minst synligt?

 

5.    Viktigast av allt: Vad är viktigt för Mini? Vad ser hon som en vinst? Hur kan vi koppla det till just den här utmaningen? Vinsten måste vara just en vinst och inte en icke-vinst – d.v.s. den kan inte vara att hon slipper något jobbigt. Den måste tillföra något åtråvärt. Och det måste vara hon och inte vi som tycker att det är just åtråvärt. Det kanske låter självklart, men när man rannsakar sig själv visar det sig att det förvånansvärt ofta som man inte varit tillräckligt noggrann med just detta.
 

Jag skall ge ett exempel:

1.    Mini skulle behöva ha koll på när hon skall ta medicin själv.

 

2.    Mini har koncentrationssvårigheter och glömmer. Hon kan inte ha alarm på mobilen eftersom hon också glömmer mobilen överallt och då inte skulle höra den.

 

3.    Mini vill inte att kompisarna skall se att hon har något konstigt hjälpmedel. Hon känner sig som ”ett ufo”.

 

4.    Mini behöver något som påminner henne vid rätt tid om att ta medicinen. Detta måste vara något som inte är i mobilen eftersom hon glömmer den. En variant av stöd är ett hjälpmedel som är en sorts klocka man har på armen. Man kan få den från habiliteringen. ”Klockan” påminner om när man skall ta medicin.

 

En smart klocka kan också påminna med en vibration mot armen som inte stör i klassrummet – precis som hjälpmedelsklockan. Den smarta klockan är kopplad till mobilen som Mini glömmer överallt. Men det är inget problem för klockan vibrerar och varnar när den kommer för långt bort från mobilen vilket gör att Mini inte glömmer sin mobil när hon har klockan på sig. Dessutom är en smart klocka cool. Den är inget "hjälpmedel" även om den fungerar som ett.

 

5.    Mini älskar att titta på läskiga TV-serier. Hon älskar också godis. Mini är stor nog att se på de där serierna och hon får själv bestämma när hon äter godis. Men Syrran är för liten för serierna och kan bli rädd. Och Syrran får bara äta godis på lördagar. När hon är hemma måste Mini anpassa sig och välja bort både serierna och godiset.
När Mini har koll på sin medicin kan hon stanna hemma när Morsan måste vara borta någonstans med lillasyster. Mini är inte jätteförtjust i att vara hemma och klara sig själv. Därför har det där med medicinen hjälpt henne att slippa det. Men när hon kan vara hemma själv kan hon sitta i soffan i vardagsrummet och titta på TV-serier från 11 år som hon inte får ha på när lillasyster är hemma och kan se dem. Hon kan också äta godis fast det inte är lördag eftersom lillasyster inte ser.

 

Generellt brukar föräldrar kunna avvakta tills barnen själva bryter sig loss och vill bli mer självständiga. Men Mini gör det inte. Då blir det Morsan som behöver hitta sätt att varsamt putta henne ur boet, en liten bit i taget. Och gärna på ett sådant sätt att Mini upplever det som att det är hon själv som valt det. En delikat uppgift!