Hjälpmedel eller stjälpmedel?

15.10.2014 10:44

Ibland blir hjälpmedel kontraproduktiva. Då behöver man byta ut dem, förändra dem, hitta något som inte var tänkt som hjälpmedel men som fungerar ändå, eller kanske till och med skapa egna.

Jag skall ge några exempel:

 

Timstocken är ett vanligt - och ofta ypperligt hjälpmedel. Men för en del Minisar blir det bara tokigare:

Mini 1 har begränsad tidsuppfattning och är ganska ombytlig i både humör och fokus. När timstockens fem minuter tagit slut är hon kanske i helt fel "läge" och hade behövt att den ringde 30 sekunder tidigare - eller senare. Timstocken ersätts med handens fem fingrar. Genom att visa hur många minuter det är kvar har hon koll på nedräkningen och vi har koll på timingen. Handens fem minutrar kan vara olika långa beroende på behov och dagsform.

 

Mini 2 har svårt med koncentrationen och slutar upp med det hon skulle göra medan timstocken räknar ned. Hon sitter i stället och tittar på timstocken tills den piper. Timstocken tas bort och vi återgår till muntliga påminnelser och förberedelser.

 

Mini 3 glömmer av att timstocken ens finns och blir precis lika abrupt avbruten när den piper som om hon inte haft något tidshjälpmedel alls - med utbrott som följd. Timstocken ersätts med två alarm i stället: Ett som förvarnar att det är två minuter kvar, och ett som talar om att tiden är slut. 

 

Mini 4 lär sig snabbt att själv öka tiden på timstocken för att få mer tid. Timstocken flyttas till en onåbar, men väl synlig plats.

 

Mini 5 har stor hjälp av timstocken men blir skräckslagen av ljudet som därför får stängas av helt. 

 

Kedjetäcken är också vanliga och uppskattade hjälpmedel:

Mini blir lugn av täcket - tills hon somnat. Då vaknar hon av att hon inte kan röra sig och får en klaustrofobisk ångestattack.
Det beslutas att någon skall ta bort täcket så fort hon somnat och ersätta det med ett vanligt.

 

Scheman och att-göra-listor är ofta ett måste för personer med npf:

Mini klarar allt galant så länge schemat följs minutiöst. När livet av någon anledning gör att en punkt på schemat inte är genomförbar havererar allt och Mini får långa ångestfyllda utbrott. Detta leder till att hon tillbringar mycket tid och energi till att oroa sig för att schemat skall behöva ändras. Tillsammans med Mini beslutas "Plan B" för aktiviteter redan när de läggs in i schemat. På så sätt vet hon redan vad som händer ifall något ändras. Mini blir betydligt lugnare efter detta.