Gestalt-perception

06.11.2013 13:30

Jag har lång erfarenhet av gestaltterapi, en form av psykoterapi, och är mycket intresserad av ämnet. Jag skrev mitt examensarbete under utbildningen till behandlingspedagog om just gestaltterapi och har planer på att vidareutbilda mig till gestaltterapeut längre fram. Gestalt betyder ungefär det samma som helhet. Gestaltpsykologin som är en del av gestaltterapins rötter handlar om perception. Gestaltpsykologerna i Tyskland visade i början av 1900 talet bland annat att människor växlar mellan vad som finns i deras förgrund och bakgrund. Ett exempel är ifall en vän står intill oss och pratar med oss. I de allra flesta fall upplever vi vännens röst som förgrund och den lågmälda musiken som bakgrund. Men om skivan plötsligt börjar hacka kanske vi för en stund tappar fokus på personen som pratar och lyssnar på ljudet från högtalarna. Vännens röst blir ljudmattan emot vilken vi hör cd-skivan hacka. Vi växlar mellan förgrund och bakgrund. Det finns en rad bilder som på ett enkelt sätt illustrerar växlandet mellan förgrund och bakgrund. Vas-ansikts-figuren är kanske den vanligaste. Jag väljer att lägga in en annan här, som omväxling. Bilden består av två olika figurer i en. Du kan se en av dem i taget men inte båda samtidigt. De flesta människor ser genast den ena figuren och måste anstränga sig lite mer för att se den andra. Vilken av figurerna man ser först varierar.

Vad ser du - en ung kvinna som vänder bort ansiktet eller en gammal dam?

 

Vi tenderar också att vilja gruppera det vi ser för att skapa en mening, sammanhang och förståelse för det vi uppfattar. Detta illustreras tydligt i bilden nedan.

Om du tittar en stund på bilden kommer du med stor sannolikhet inte att se 80 separata fyrkanter längre utan automatiskt börja gruppera dem.

 

För ett tag sedan hade jag en diskussion med en vän om just detta med förgrund och bakgrund relaterat till NPF och autism. Vi funderade på ifall det kunde vara så att personer med autism hade extra svårt att växla mellan förgrund och bakgrund. Vi tänkte oss detta utifrån att personer med autism ofta kan fokusera intensivt på vissa saker och kan uppfatta detaljer och delar av verkligheten där vi andra ser en sammanhängande helhet. Också det faktum att många med autism har svårt med övergångar tänkte vi oss som något som skulle kunna relateras till eventuella svårigheter med växlandet mellan förgrund och bakgrund. Jag har funderat ett bra tag på att skriva om detta på hemsidan.

 

I dagarna började jag läsa en bok som heter ”Sinnesintryck och omvärldsuppfattning vid autism och Aspergers syndrom” av Olga Bogdashina. Det är en mycket intressant och värdefull bok som borde läsas av alla som kommer i kontakt med personer med autismspektrumtillstånd av olika slag. I boken finns ett kapitel som heter ”Gestalt-perception – oförmåga att skilja mellan förgrunds- och bakgrundsinformation”. I kapitlet beskriver Bogdashina teorin om att personer med autism använder sig av gestalt-perception. Med detta menas att ta in helheten utan att skilja mellan förgrund och bakgrund. Enligt denna teori skulle personen med autism uppfatta allting samtidigt men inte kunna bearbeta intrycken. Hjärnan skulle då inte kunna välja ut vilken information som det lönar sig att lägga märke till och detta skulle lätt kunna leda till överbelastning. Vi går för en stund tillbaka till exemplet ovan med vännen som pratar med oss medan musiken står på lågt i bakgrunden. Med gestalt-perception skulle vi inte kunna urskilja om det var vännens röst eller musiken som vi skulle fokusera på. Vi skulle uppfatta alla ljuden lika mycket samtidigt.

Bogdashina skriver vidare i sin bok i ett annat kapitel, ”Fragmenterad perception” att när en person på grund av sin gestalt-perception behöver bearbeta för mycket information samtidigt resulterar detta ofta i ett fokus på detaljer. Detta förklarar hon med att när det är svårt att tolka människor och föremål m.m. som meningsbärande enheter av en enda sammanhållen helhet måste personen i stället försöka bearbeta en detalj i taget. Det blir då ofta någon liten del som de råkar uppmärksamma.

 

Vid en första anblick ser det ut att tala emot vartannat att en person tar in hela bilden utan att kunna skilja ut delarna och samtidigt fokuserar på en bit i taget. Men när man läser Olga Bogadshinas bok förstår man att det hör ihop. För även om en person uppfattar hela bilden kan han eller hon inte bearbeta den. Helheter för dessa personer är inte vad helheter är för oss andra. Våra helheter är resultat av bearbetad information. Vi uppfattar samband och förhållanden mellan detaljerna och sätter samman dem till en helhet medan personer med gestalt-perception får en obearbetad och osammanhängande skopa intryck rakt in i sig. Den behöver bearbetas ”i efterskott” och det är då svårt att veta vad som är väsentliga delar och vad som inte är det.

För att förstå något av det här tänker jag mig att jag är en person som inte kan läsa och inte heller kan bokstäverna eller tecken som punkt, utropstecken, komma och frågetecken. För någon annan ser ”HEJ!” inte ut som en krumelurbild utan som ett ord. Den här andra personen läser inte varje bokstav utan sätter dem blixtsnabbt i samband med varandra, läser dem från vänster till höger och tolkar det som ett utropande ord. När jag tar in samma ord med gestalt-perception ser jag alla krumelurerna på en gång och vet inte i vilken ordning de skall komma, vilken relation de har till varandra eller vad som är väsentligast för förståelsen. ”!JHE” ser ut som en form för mig där varenda litet streck och punkt är lika viktig. Tar man bort något blir formen en helt annan. Nu skall jag försöka lista ut ett samband mellan delarna i formen och pussla dem till något meningsfullt. Jag vet inte riktigt var jag skall börja men den lilla punken ser rolig ut så jag börjar med den. Då konstaterar människor runt mig att jag är intresserad av ovidkommande detaljer och inte uppfattar helheter. Förstår ni hur jag menar?

Läs den här boken! Den är väldigt spännande! Du hittar den här.