Ett hundliv

15.03.2015 10:30

I helgen har vi varit hundvakter. Jag hade hundar själv för ett antal år sedan, när yngsta dottern var spädbarn, så jag är van vid att hantera dem. Det sitter liksom i ryggmärgen. Jag säger till hunden att sitta, ställer ner matskålen och inväntar ögonkontakt. "Väntaaa, väntaaa, väntaaaa.... Varsågod!" Hunden sitter lydigt och inväntar det magiska ordet trots att det som finns i skålen fyller hela hans sinne och nos med förföriska dofter och lockelser. När det magiska ordet kommer kastar han sig över frukosten och slukar den till sista smulan. Jag tänker att det där är mitt liv. Det finns så oerhört mycket roligt att göra och jag blir så uppfylld bara av att tänka på det att det kryper i hela kroppen av energi. Jag vill göra allt det där nu, nu, nu! Men något är i vägen. Vardagen. Det är jobbet, hemmet, tiden, alla de där samtalen, läxorna, middagen, utbrotten, alla veckoscheman och konflikter och..... ja, ni vet ju. Väntaaaa, väntaaa, väntaaa..... när kommer de magiska orden?