Coca Cola 95 oktan

25.01.2016 13:02

Morsan orkar inte mer. Hon är helt slut. År av skrik, utbrott och sömnlösa nätter har tärt på henne. Stressen och alla kamperna för att Mini skall få det stöd hon behöver har tärt ännu mer. Att samtidigt arbeta och ständigt komma försent eller vabba har gjort att Morsan känner sig otillräcklig på alla håll. Nu har kroppen tillslut sagt ifrån. Musklerna känns som bly när hon rör sig. Hjärnan arbetar lika segt som en dator som fått för många kommandon samtidigt. Minsta krav utlöser en ångestattack. Tårarna rinner, hjärtat rusar. Morsan blir sjukskriven.

-I två veckor.

 

-Vad kan vi göra för förändringar på din arbetsplats för att du skall kunna arbeta?
-De här avslappningsövningarna skall du lära dig.

-Sjuksköterskan ringer dig i morgon och då skall du ha fyllt i de här skattningsformulären.

-Rehabkoordinatorn ringer dig på måndag så ni kan göra en plan för vad som behöver göras så att du kan komma tillbaka i arbete igen.

-Du har väl pratat med din chef? Det är viktigt att du håller kontakten med arbetsplatsen så det inte blir så svårt att komma tillbaka igen sen.

-Skall vi boka en tid hos en psykolog?

-Hur vore det med en sjukgymnast?

-Vi skall ha ett möte med försäkringskassan, din läkare och din chef så vi kan hitta strategier tillsammans.

-Försäkringskassan ringer dig på onsdag och diskuterar din sjukskrivning med dig.

 

Det är märkligt. Morsan har ett barn med NPF men så här många insatser har hon aldrig sett förut. När Mini bröt samman klappade samhället Morsan på axeln och sade att Mini hade tur som hade en sån bra mamma. Sedan hände inget mer. När Morsan inte kan arbeta händer det grejer. Men det är fel grejer. För det enda Morsan behöver är att få lugn och ro. Rehabkoordinatorer, försäkringskassemöten och skattningsformulär är bara ännu mer krav. Och två veckors sjukskrivning för någon som är utmattad efter tio års kamp är ganska lite.

Morsan behöver tid. Tid att vila, tid att återhämta sig. Men samhället vill att Morsan skall rappa på och komma i arbete.

 

Om morsan var en bil hade det här blivit ganska absurt.
Tar bensinen slut i en bil går den inte längre att köra. Det är ingen som skulle få för sig att tanka den med något helt annat, som rödvin eller coca-cola. Ingen skulle förvänta sig att bilen skulle köra på läsk.
Bensinen för en människa innehåller till exempel mat, sömn, sociala kontakter, träning, skratt, kramar, integritet och balans mellan aktivitet och vila.

Detta får inte Morsan genom anpassade arbetsuppgifter. Dessutom innehåller alla telefonsamtal, möten och pressen att snabbt återgå i arbete samma sak som skapade själva kollapsen, nämligen stress.
Det samhället gör är alltså att försöka få Morsan-bilen att köra ytterligare lite till utan bensin och dessutom pytsa i lite coca-cola.

En kort sjukskrivning full med samtal och möten är som att köra in bilen på bensinmacken utan att tanka och sen förvänta sig att den skall köra igen.
Hanterar man en bil på det här sättet går den tillslut sönder. Bensin är dyrt. Men bilverkstäder är dyrare. Det finns inga genvägar kära samhälle -
Tanka bilen bara.