Att kämpa med eller mot varandra

05.02.2017 00:37

Morsan och Mini skall måla.

Men morsan har glömt var hon lagt målarfärgerna.

När de hittar färgerna har de torkat in.

Sen visar det sig att de har slut på ritpapper.

 

Exakt samma händelser kan leda till två helt olika scenarier beroende på var Mini uppfattar att Morsans fokus ligger. Hindren som de båda möter kan antingen uppfattas ligga mellan dem båda eller framför dem båda. Antingen är de två personer med olika agenda eller två personer med samma agenda och Mini är vanligtvis mycket duktig på att uppfatta den här typen av signaler, även när de är subtila. Det är stor skillnad på att möta hinder tillsammans och att möta hinder emellan varandra. Här följer två scenarier med exempel på båda varianter:

 

Hindren råkar hamna emellan dem båda:

Morsan och Mini skall måla.

Mini är redo direkt. NU vill hon måla.

Men morsan har glömt var hon lagt målarfärgerna. Hon blir trött och säger att hon inte vet var de är. Morsan letar och letar. Hon suckar och säger att de kanske får ta pennor i stället.

Mini blir rastlös och orolig. Hon klättrar omkring på stolen. Hon vill inte måla med pennor! Hon vill måla med målarfärgerna. NU!

Till slut hittar Morsan färgerna. DÄR är de. Mini blir glad. Äntligen kan de måla.

Men färgerna har torkat in. De är helt, helt torra.

Morsan tittar på dem.

“Nej de här är helt intorkade Mini de kan vi inte måla med” säger hon.

Mini börjar gråta.

“Men jag viiiiill måla, jag viiiiiilll!!!!!!!”

Morsan suckar.

“Ja men snälla Mini de är ju helt torra. Jag kan inte trolla. Vi kan väl ta pennorna i stället? Eller så försöker vi hälla lite vatten i färgerna?”

Mini vräker ner alla pennorna på golvet så de flyger åt alla håll.

“Jag vill inte ha de dumma pennorna jag HATAR pennor!” skriker Mini.

Morsan suckar.

Till slut har Mini lugnat sig något.

“Skall vi försöka hälla lite vatten i dem?” frågar Morsan.

“Okej” säger Mini lite moloket och tar en burk och häller i lite vatten.

Färgen blir ganska tunn och rinnig.

“Det här går inte att måla med! Det är ju bara som vatten!!!!” skriker Mini. “Ååååååååh nu är allting förstöööööööööööört!!!! Du måste köpa nya färger NUUUUUUUUU”

“Mini jag kan inte köpa nya målarfärger precis nu. Om det skall vara såhär så är det ju ingen idé att vi målar alls. Antingen använder vi det vi har eller så får vi göra något annat”. Morsan låter ganska bestämd.

Mini sparkar Morsan på smalbenet.

“Du är DUM jag HATAR dig!!!”

Det tar en stund innan hon lugnar sig den här gången. Till slut tar hon några av pennorna i alla fall. Då visar det sig att de har slut på ritpapper.

“Åh nej” säger Morsan. “Nu har vi slut på papper också. Nej nu orkar jag inte mer.”

Mini gråter.

Morsan hittar till sist två ynka ritpapper och säger att Mini förstås får båda. Men Mini river sönder pappren och slänger dem på golvet.

Hon vill inte rita alls längre. Hon går in på sitt rum, smäller igen dörren och gråter.

Morsan sitter kvar i köket. Hon är trött och slut och lutar huvudet i händerna.

 

I det här fallet uttrycker Morsan mer trötthet över motgångarna. Hon verkar inte så besviken själv utan mer mån om att lösa det för Minis skull. Mini vacklar då direkt och blir rastlös och orolig. Hon reagerar på Morsans ganska omedelbara försök att ändra planerna. Morsan verkar inte lika angelägen som Mini. Mini får inte tag i sina resurser och reagerar kraftigt både på att saker inte blir som tänkt och på Morsans ändring av planerna. Nu är “snöbollen i rullning” och Mini uppfattar Morsans reaktioner som att hon egentligen helst vill slippa. Mini riktar sin frustration och besvikelse mot Morsan och vill inte längre vara med henne.

Hindren ligger framför dem båda tillsammans:

Morsan och Mini skall måla.

Mini är redo direkt. NU vill hon måla!

Men morsan har glömt var hon lagt målarfärgerna. Hon blir alldeles till sig och letar och letar som en besatt.

“Men var har jag lagt dem? Vi MÅSTE ha färgerna! Vi skall ju MÅLA!”

Mini väntar först tålmodigt. Sedan reser hon sig upp och hjälper Morsan att leta.

“Det gör inget Morsan, vi hittar dem!” säger hon.

Till slut hittar Morsan dem. Hon blir så glad att hon hoppar. Mini tittar storögt på henne. Men färgerna har torkat in. De är helt, helt torra. Morsan tappar modet igen.

“Åh neeej!”

Mini tar en burk och går till vattenkranen.

“Vi löser det Morsan! Det är bara att hälla vatten i dem!”

Mini häller vatten i alla burkarna. Färgen blir ganska tunn och rinnig. Men nu skall de i alla fall måla! Då visar det sig att de har slut på ritpapper. Morsan är lika bestört som Mini. Inga papper!? Men vad skall de nu ta sig till!? Morsan hittar till sist två ynka ritpapper och säger att Mini förstås får båda. Men Mini säger att de skall dela lika! Klart de skall ha varsitt! Annars kan de ju inte måla tillsammans och då är det ju inte lika roligt!

Sen målar Morsan och Mini. De pratar om färger och former och skapar varsin fin tavla.

 

I det här fallet uttrycker Morsan en egen besvikelse över att det inte blir som det var tänkt. Hon visar tydligt en önskan om att få måla genom att bli bestört över motgångarna och jätteglad när saker löser sig. Mini känner att Morsan själv vill detta. Det väcker hennes lust att lösa problemen, hjälpa Morsan och ge henne hopp om att det skall bli bra. Mini får också tillgång till sina marginaler här och står ut med att de stöter på motgångar och att det inte riktigt blir som det var tänkt. Mini prioriterar gemenskapen med Morsan.


 

Det här är naturligtvis ingenting som är “hugget i sten”. Självklart kan Mini reagera kraftfullt hur engagerad Morsan än är. Och visst kan Mini ha en bra dag och ha tålamod även när Morsan inte är superengagerad i det som skall göras! Dessutom är det definitivt inte lätt att vara engagerad i allt man tar sig för - särskilt inte när man är en trött, och ofta alldeles överbelastad förälder. Min poäng är INTE att det är förälderns engagemang som brister och att det är därför barnen inte tål motgångar - att om vi bara är engagerade i det vi gör så klarar de allt galant. Absolut INTE. Dessutom går det inte att fejka engagemang. Minisar känner direkt om det är äkta eller ej.

Se detta i stället som en studie i varför det plötsligt ibland bara går så bra. Se det som en tankeväckare, att fundera på vilka saker som ni gör tillsammans som du faktiskt verkligen tycker om att göra. Inte bara för att du gör det med ditt barn utan för att DU faktiskt tycker om att göra just det där!

Nästa gång när ni stöter på hinder, oavsett i vilken typ av situation, fundera på om hindren har råkat hamna emellan er, eller om de ligger framför er tillsammans. Om de har råkat hamna emelllan er - fundera på vad du kan göra för att hamna på rätt sida!