Vad kostar ett E?

Det är vanligt att barn som bedöms nå kunskapskraven i skolan inte får stöd. Nu kan man fråga sig varför ett barn som når kunskapskraven behöver stöd över huvud taget? Målet med skolan är väl att eleverna skall lära sig saker och gör barnet det är väl allt frid och fröjd – eller?
 

Lisa går i fjärde klass. Hon har svårt att koncentrera sig på lektionerna och tappar ofta tråden under genomgångar eller när hon arbetar med uppgifter. Hon upplever att hon måste börja om från början med varje uppgift så fort hon har tappat tråden. Lisa har hörlurar med musik på sig när hon arbetar men distraheras ändå av både ljud och synintryck. Hon använder oerhört mycket energi för att kunna göra sina uppgifter och när lektionerna är slut har hon huvudvärk och känner sig helt slut. Lisa orkar inte med sina fritidsintressen när hon kommer hem och väljer bort att leka med kompisar eftersom hon har huvudvärk. Hon oroar sig för hur det skall gå i skolan och tar tillsammans med sin pappa upp detta vid utvecklingssamtalet. Läraren lyssnar på henne och bedyrar att hon absolut inte behöver oroa sig eller tro att det inte går bra för henne i skolan. Lisa uppnår kunskapskraven.

 

Men till vilket pris gör hon det?

Och vad är ”att det går bra” i skolan?

 

Hur vi bedömer och bemöter Lisa beror på ifall fokus huvudsakligen ligger på prestation eller om hälsan får lika stort utrymme. Om vi tillåter hälsan att få större rum har vi också ett långtidsperspektiv på prestationerna. För att uppnå kunskapskraven på det sätt Lisa gör, håller oftast inte i längden. Barn som Lisa får inte sällan stressrelaterade problem och blir utmattade med både hälsoproblem och skolmisslyckanden som resultat.
Lisa skall inte bara klara av skolan. Hon skall ges möjlighet att utvecklas så långt som möjligt inom ramen för sin egen förmåga. Hon skall också ha ork till en meningsfull fritid och de sociala kontakter hon själv vill ha och mår bra av. Skolan är en del av Lisas liv – inte hela Lisas liv. När skolan huvudsakligen fokuserar på att Lisa uppnår kunskapskraven går helhetssynen på Lisa förlorad.  Det är nödvändigt att alla omkring Lisa samarbetar för att hjälpa henne till en rimlig balans mellan skola och fritid, mellan arbete och återhämtning, mellan prestation och vila. När läraren i all välmening bedyrar att Lisa klarar sig fint och inte behöver oroa sig för skolan blir Lisa osynlig i sin situation och ansvaret läggs helt över på henne själv.

 

Vi kan tänka oss orken som ett bankkonto. Den summa pengar som finns där skall räcka till hyra, räkningar, mat, fritid och nöjen. Om de tre första utgifterna är för höga finns det inget kvar till fritid och nöjen. Över tid mår vi vuxna dåligt av att aldrig få göra någonting roligt och stimulerande. Vi kan behöva göra justeringar i vår ekonomi för att pengarna skall räcka även till detta – till exempel flytta till en mindre lägenhet med lägre hyra. För barn är leken livsviktig. När skolan tar upp så mycket energi att barnet inte längre orkar leka är det vår uppgift att ”sänka hyran”. Skolarbetet får inte kosta barnet så mycket att hälsan blir lidande.