Umgås med NPF-familjen

“Det var så länge sedan vi sågs - vi kan väl hitta på något tillsammans med barnen någon dag?”


Morsan blir glad. Åh äntligen någon som frågar!


“Vi tänkte gå på Cirkus i helgen - skall ni med?”


Här knyter det sig i magen på Morsan:


“Nej, det går tyvärr inte….”


Hon orkar bara inte dra allt om stora folkmassor, höga ljud, syn och doftintryck och plötsliga händelser. Hon orkar inte förklara hur mycket förberedelse det kommer att krävas och hur lite ork hon har. Hon skulle bara så väldigt gärna vilja umgås utan att både hon och Mini blir utmattade.


“Okej, ja men en annan gång då”


Och där rök det tillfället.


Ibland känns livet som förälder till barn med NPF lite som att stå på en perrong vid en station där tågen passerar men aldrig stannar. Vill man åka med får man hoppa på i farten. Är det för svårt får man stå kvar. Hur får man tågen att stanna? Hur får man dem att förstå att de behöver sakta ner och erbjuda en hand för att man skall komma på?


Många NPF-familjer blir ganska isolerade. Ibland blir de det för att andra väljer att inte bjuda med dem. Det blir så jobbigt när de är med, så mycket krångel och kanske skrik och konflikter. Ibland blir de medbjudna men inte på de villkor som krävs för att det skall vara möjligt att tacka ja och delta.


Vad kan jag göra om jag vill umgås med en familj där det finns personer med NPF?

-Säg att du gärna skulle vilja hitta på något med familjen och fråga vad som skulle fungera för dem. Var beredd på att göra något lite mer anspråkslöst eller kanske ovanligt. Det kan bli ett riktigt äventyr! En picknick inomhus för att barnet inte klarar av att äta där det finns löv kan bli ett minne för livet. Kanske kommer du iväg på en utställning om något du inte ens visste fanns, för att det är barnets specialintresse som presenteras där. Eller så kanske ni bara ses över en kaffe medan ni råddar barn sådär som ni gjorde när de var bebisar och ni var föräldralediga från jobbet. Vilket det än blir -

-Snälla, var den som stannar tåget!