Scheman - för vem?

Många föräldrar känner säkert igen sig i att om inte vi gör allt i rätt ordning, kommer ihåg allt, och påminner om allt så blir det kaos. Och egentligen är det en omänsklig uppgift - eller hur?
Många familjer utan NPF eller annat som behöver tas särskild hänsyn till har familjekalendrar där alla aktiviteter och gympapåsar finns antecknade och påminns om. Det räcker inte för oss.
Ibland kommer dessutom en anhörig in i bilden och skall passa barnen en stund. Då går det inte att köra på "barn vänjer sig vid att folk gör olika" i samma utsträckning. Det kan kännas jobbigare att låta någon passa barnen några timmar för att man skall få andrum, än att stanna hemma och köra på som vanligt. Detta eftersom det ofta kräver så oerhört många och noggranna instruktioner till den som skall ta över att det blir ett enormt merarbete. 
 
När man jobbar på t.ex. ett boende med särskilt stöd använder man sig av scheman, dagblad och/eller aktivitetsbeskrivningar. Många av de vi hjälper har egna scheman, med text eller bild men personalen har också mycket skriftligt stöd. Det skall inte kunna bli fel helt enkelt. Och det skall gå att läsa sig till vilka rutiner som finns när man kommer in som ny personal eller när man inte varit inne och hjälpt just den personen på länge. Varför arbetar vi inte såhär hemma? Som förälder skall man liksom klara av allt det där som man får stöd i på jobbet och man skall dessutom göra det samtidigt som man lever sitt privata liv!
 
Hemma hos oss har jag nu utarbetat en veckoöversikt. Där står klockslag för skolstart och slut, hämtning, lämning, aktiviteter, vilka dagar man skall påminna om gympapåse och inte, tider för medicin, tider för mat, för när man skall påminna om att ladda ipaden, vilka saker man skall hjälpa till med när och vilka dagar det skall göras. Ett basschema helt enkelt. För det som alltid sker. På så vis kan vi vuxna få avlastning i att komma ihåg allt. Då blir det färre fel och det finns mer plats i våra huvuden för alla de akuta sakerna och de saker som inte går att förutse. Dessutom utgör basschemat en checklista även för en eventuell barnvakt.
Jagi håller också på att arbeta fram aktivitetsbeskrivningar. Varför har jag inte tänkt på det innan? I stället för att informera morfar eller bästa vännen varje gång om kvällsrutiner och läggningsritualer, hur man gör välling, vad barnen absolut inte kan äta och vad man absolut inte får säga skriver jag ett blad för varje aktivitet, precis som på jobbet, och sätter i en pärm. Där finns då beskrivningar på morgonrutiner, eftermiddagsrutiner, kvällsrutiner och vissa allmänna "regler". Ändras något är det bara att uppdatera. Och den som passar barnen kan titta vad som gäller och följa det, precis som en vikarie på jobbet. Jag slipper skriva eller förklara allting varje gång och barnvakten slipper skicka tjugo sms till mig under de två timmar som hen passar barnen.
Det behöver inte heller uppstå onödiga och slitsamma situationer varken under eller efter att någon varit barnvakt.
 
Jag rekommenderar verkligen detta! :)