Ribban

Mini har autism. Vissa saker är mycket lättare för henne än för många andra. Vissa saker är också svårare för henne än för många andra. På de områden hon har svårare för sig behöver hon ha lite lägre krav på sig och använda sig av hjälpmedel och anpassade strategier för att få det att fungera bra. Men Mini sätter ofta ribban för högt för sig själv. Hon har svårt att förstå att övning ger färdighet och vill helst klara saker direkt och prestera dem perfekt. Klyftan mellan förmåga och mål blir enorm och gör det omöjligt för henne att lyckas i väldigt många sammanhang. På grund av autismen behöver Mini vara extra bra på att bedöma var det är rimligt att sätta ribban. Men på grund av autismen har hon bristande föreställningsförmåga vilket för det svårt för henne att bedöma just rimlighet. Det här är ett moment 22 som de vuxna lätt går vilse i.

Mini vill börja på gymnastik. Hon tycker om att röra på sig och hon trivs med aktiviteter som är individuella och inte i lag. Det som Mini har svårt med är höga ljud och nya människor. Hon är också lite rädd av sig och har svårare än sina jämnåriga med grovmotoriken. Detta gör att det tar längre tid för Mini att vänja sig vid miljön och vid gruppen. Det tar också längre tid för henne att klara av vissa övningar som t.ex. att hjula och att göra kullerbyttor. Minis idé om sig själv på gymnastiken är att hon skall klara alla övningar som presenteras redan på första försöket. Hon förväntar sig också att under första terminen bli vig nog att gå ner i spagat.

Om Mini hade sluppit lägga ner energi på att hantera de höga ljuden och de nya människorna hade hon direkt kunnat fokusera på själva övningarna. Hade hon dessutom varit orädd och haft lätt för sig grovmotoriskt skulle hon antagligen ha klarat de flesta momenten ganska snabbt, även om hon inte skulle ha gjort det på första försöket. Hon skulle ha blivit vigare, även om hon inte hade blivit vig nog att gå ner i spagat på bara en termin. Då hade det gjort mindre att hon har svårt att bedöma var det är rimligt att lägga ribban. Det hade gjort mindre att hon har höga krav på sig själv eftersom hon hade haft chans att komma närmre sitt mål.  

Om Mini hade haft förmågan att bedöma vad som är rimligt hade hon troligtvis inte krävt av sig själv att klara allting på första försöket utan insett att allting tar lite tid, så även att bli riktigt vig. Då hade det gjort mindre att hon har det lite svårare för sig på gymnastiken än de andra eftersom hon hade kunnat sätta upp mer adekvata mål för sig själv som hon skulle ha större chans att uppnå.

Men kombinationen av begränsningar gör det riktigt svårt för Mini och hennes självkänsla sjunker mer och mer för varje gång hon inte ens lyckas komma i närheten av något av sina mål. Problemet följer Mini i vardagen och inte minst i skolan. Försöker vi få henne att sänka kraven på sig själv behöver vi uppmärksamma henne på hennes begränsningar vilket hon uppfattar som nedslående. Hur hjälper vi Mini utan att samtidigt stjälpa henne?