NPF i familjen - hur är det?

”Det är så svårt att föreställa sig hur det är”


Situationskort är ett litet kort med en text riktad till okända personer som råkat bevittna eller bli inblandade i situationer som man inte kan prata om där och då. På dessa brukar det bl.a. stå någonting i stil med: ”Du har just iakttagit en situation som är både svår att förstå och svår att förklara”. Det ligger någonting i det. Det är svårt att förstå hur det är att leva med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Och det är också svårt att förklara hur det är. Alla de praktiska momenten, fallgroparna, känslorna. Försöker man blir det lätt ett axplock av olika situationer som alla beskriver vad man gör, vad som kan hända om man inte gör det och ett uttryck för ens eget behov av integritet och andrum. Det beskriver inte helheten. Alla upplever naturligtvis den här tillvaron olika eftersom barn med NPF är olika och föräldrar är olika.

 

Har du spelat labyrint någon gång? Du vet, det där spelet i trä med två små rattar på sidorna och så en labyrint med hål i som du skall försöka leda en kula igenom från start till mål. Ett sätt att beskriva hur det kan vara att leva med NPF i familjen är att det är som att spela labyrint. Du skall leda den där lilla metallkulan framåt samtidigt som du balanserar den så att den inte trillar i något av hålen. Det är bara det att det inte är en metallkula utan ditt eget barn som kan trilla ner i hålet. Och hur många gånger du än har gjort det kan du aldrig vara säker på banan eftersom alltihop handlar om balans och om att parera varje millimeter bit för bit. Det är ett precisionsarbete i konstant anspänning. Att beskriva för någon annan hur du gör är inte möjligt. 

 

Har du NPF i familjen? Känner du igen dig?
Har du inte NPF i familjen och vill förstå något av hur det känns? - Spela labyrint!