NPF-en översättning

Kära NT personer. Vår förmåga att med relativt stor lätthet sätta oss in i andras situation är trots allt begränsad. När det kommer till NPF personer står vi oss ofta slätt. Dock är det just denna förmåga som gör det möjligt för oss att använda oss av metaforer för att lättare förstå det svårbegripliga.

På en föreläsning kom jag att börja fundera över hur man skulle kunna hitta NT-motsvarigheter till vanliga NPF-upplevelser. Det finns ju de som tolkar från ett språk till ett annat, det finns syntolk och teckentolk. Men finns det NPF-tolk? De upplevelser som föreläsaren beskrev handlade i mångt och mycket om hur NPF-personen kan uppleva sinnesintryck, socialt samspel, uppgifter, språk etc. Alltså hur alla dessa saker kan tolkas. Vi skulle behöva en tolkning av dessa tolkningar, så att vi har en chans att få en uppfattning om hur det kan vara. Vi behöver en tolk-tolk. Nedan finner du ett utdrag ur kriterierna för autismspektrumtillstånd och en liten metaforisk tolknings-tolkning som kanske kan ge en liten känsla för hur en del har det.

 

Autismspektrumtillstånd, ett utdrag ur kriterierna:

A: Varaktiga brister i social kommunikation och social interaktion i olika sammanhang, som inte förklaras av generell försening i utvecklingen.

Symptom på A:

Brister i socioemotionell ömsesidighet

Brister i ickeverbal kommunikation som ett led i den sociala interaktionen

Oförmåga att etablera och behålla personliga relationer som är adekvata för utvecklingsnivån, utöver relationer med föräldrar eller andra vårdare

 

B: Begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen och aktiviteter.

Symptom på B:

Stereotypier eller upprepningar i tal, motorik, eller i sättet att använda föremål

Överdrivet fasthållande vid rutiner och ritualiserade beteendemönster (verbala eller ickeverbala) eller överdrivet motstånd mot förändring

Starkt begränsade intressen som kännetecknas av fixering och är onormala i sin intensitet eller fokus

Över- eller underkänslighet för sinnesintryck, eller ovanligt intresse för vissa sensoriska stimuli i omgivningen.

 

Tolknings-tolkning: Kriterium A och B i skolan.

Efter morgonduschen som består av hagel gör du dig klar och går till skolan. När du går in genom dörren möts du av strålkastare som riktas mot ditt ansikte. Det borras med betongborr i väggen och en karavan av motorcyklar passerar utanför det öppna fönstret i en till synes aldrig upphörande ström. Insidan på dina kläder är gjorda av sandpapper som småslipar din hud när du rör dig i korridoren för att parera alla de personer som oplanerat kommer rusande och viftande mot dig, förbi dig och bakom dig. 

Väl inne i klassrummet står läraren och river sina naglar mot griffeltavlan. Du uppfattar inte vad hon säger eftersom ljudet från korridoren är öronbedövande. I stället försöker du lösa uppgiften du fått. Det är en text som hänvisar till en bild som inte finns med på pappret. Texten påstår att Sofia är hemma och är sjuk idag, trots att du ser att hon sitter på sin plats. Din uppgift är att skriva ned hur mycket hon skall betala för sin medicin. Om du inte lyckas blir hon inte frisk. Du får ingen information om priset på medicinen eller hur du skall hitta detta. Det ständiga ljudet av lärarens naglar mot griffeltavlan blandas med dånet av betongborren utanför i korridoren. Från taket blinkar discolamporna vitt som på det vildaste raveparty. 

Så blir det lunch och du parerar dig genom korridoren igen, in i matsalen. Doften av ruttna ägg är stark därinne och blandas med doften av parfym, aceton och svett. Ett femtiotal personer sitter och gnisslar hårt med sina gafflar fram och tillbaka över porslinet. Maten som serveras idag är en gryta gjord på köttfärs, choklad, kokt sallad, vitlök och kolasås. 

Efter maten går du ut på skolgården. Alla därute springer, står stilla eller börjar gapskratta från ingenstans. Du blir utstirrad när du inte deltar så du försöker hänga på de andra. Men hur vet man vilket som gäller när? Det hörs, eller syns inget kommando, ingen signal, ingenting. Du blir utskrattad när du försöker chansa på vilket det skall vara nästa gång och det blir fel. Tillslut kommer en tjej fram och lägger armen om dig. Det värker till av taggarna på utsidan av hennes jacka och du ryggar. ”Jag heter Anna, vad heter du?” säger tjejen. Men när du svarar vad du heter stirrar hon på dig som om du inte vore klok. Du frågar vad det är för fel. ”Du skall ju inte svara vad du heter fattar du väl!” säger hon otrevligt. ”Vad skall jag då svara?” frågar du. Hon skrattar åt dig. ”Du skall såklart svara att du inte vet vad du heter!” Hon går iväg till de andra som tittar, pekar och skrattar. 

Du går tillbaka in till strålkastarna, slagborren och de rusande människorna och längtar efter att få komma hem, byta om, krypa upp i soffan med en favoritbok och stanna där resten av dagen - ja gärna resten av livet.