Föreställningsförmåga

Barn med autismspektrumtillstånd har ofta det gemensamt att de har begränsad föreställningsförmåga. Men begränsad föreställningsförmåga kan ta sig uttryck på många olika sätt. Fantasi och föreställningsförmåga behöver inte alltid vara likvärdigt. Max och Mini har båda autism. De skall tillsammans med sina föräldrar åka till landet och hälsa på vänner till familjen.
 

Max kan överhuvudtaget inte föreställa sig vad detta innebär. Det är liksom helt blankt i honom när han försöker tänka på det. Han frågar mycket om resan och är orolig. Föräldrarna gör därför en liten berättelse åt honom med bilder från lantstället och information om hur det är där och vad som kommer att hända. Det hjälper Max att förstå och förbereda sig och han känner sig lugnare. När han väl kommer dit har han lättare att hantera förändringen som det innebär att vara där i stället för hemma eftersom han är förberedd. Det han har fått se på bilderna och fått förklarat för sig stämmer ganska väl överens med verkligheten.
 

Mini har stor fantasi och skapar sig omedelbart en bild av vad resan skall innebära. Hon ser framför sig ett hus exakt likadant som i en film hon sett, rött med vita knutar och med en flaggstång och äppelträd på framsidan. I filmen åt de äppelpaj i trädgården när de kommit fram och sedan gick alla och badade i sjön. Mini frågar inte om resan. Hon vet ju redan hur det skall bli. Därför är hon inte ett dugg orolig och föräldrarna förbereder henne inte så mycket. När de kommer fram till lantstället tvärstannar Mini på grusgången. Huset är gult och det finns varken flaggstång eller äppelträd. ”Är det HÄR huset!!??” säger hon förfärat. Det tar lång tid innan hon går med på att ens gå in. När hon tillslut gör det frågar hon: ”När skall vi äta pajen?” och de vuxna blir väldigt förvirrade. Paj? Vilken paj? Nu förstår föräldrarna att det är något som har blivit tokigt och de försöker ta reda på vad det är som Mini missförstått. Mini blir allt mer upprörd och när hon förstår att det inte ens finns en sjö i närheten får hon ett utbrott och skriker. Hon vill inte vara kvar på det här hemska stället! Det är inget riktigt lantställe och de har lurat henne!

 

Ett annat barn, utan autism, skulle kanske göra något lite mittemellan. Det barnet skulle troligen kunna föreställa sig ungefär vad ett lantställe innebär, men inte knyta det exakt till ett specifikt ställe med specifika händelser. Begreppet "lantställe" skulle vara mer generaliserat och relateras till vissa komponenter som till exempel ett hus och mycket natur. Det skulle varken vara helt blankt eller helt bestämt och inte heller skapa oro i samma utsträckning eftersom det barnet skulle vara mer flexibelt än Max och Mini.
 

Man brukar säga att det är lättare att lära nytt än att lära om. I fallet med Max och Mini skulle man kunna säga att det stämmer. Båda har autism. Båda har begränsad föreställningsförmåga. Max lär nytt, Mini lär om. För deras föräldrar är det lättare att hjälpa Max än att hjälpa Mini eftersom det är så tydligt att Max inte kan föreställa sig besöket. Han behöver inte heller ställa om eftersom han får rätt information från början. Mini däremot förvillar sin omgivning med sin förmåga till fantasi och föräldrarna missar därför hennes behov. Det blir svårare för dem att hjälpa Mini och det blir svårare för Mini eftersom hon måste ställa om.
 

Nästa gång som familjen skall åka på besök någonstans börjar föräldrarna med att prata med Mini om hur hon tänker sig att det ser ut dit de skall åka och vad de skall göra när de kommer dit. På så vis kan de hjälpa henne att lära om innan de kommer dit. De gör det i god tid eftersom Minis process är längre än Max process.