Flexibilitet

Väjningsplikt

Mini kör spårvagn genom livet. Hon kan köra alldeles utmärkt. Hon har bara lite problem att starta ibland. Och bromsa. Och växla spår. Trafikreglerna kan hon – i alla fall nästan. Egentligen har hon aldrig riktigt helt automatiserat sitt körande. I förarhytten har hon det ungefär som en bilskoleelev som kan köra hyfsat ute i trafiken men hela tiden måste tänka på uppsikt, blinkers, koppling, växlar, var bilen börjar och tar slut, trafikregler och andra trafikanter. Det går, men det kräver en oerhörd energi och uppmärksamhet.

 

Ärligt talat. Vad gör du om det kommer en spårvagn körandes rakt emot dig?  - Står kvar och tänker att den kommer lära sig att väja? Mini har autism. Hon kör på spår. Hon är så kallat rigid. Och lika rigid som Mini är, lika flexibel behöver du vara.  Du har väjningsplikt. Du som inte kör på spår behöver se vart hon är på väg och flytta dig i tid. Du behöver också vara hennes spårarbetare som lägger räls där det fattas och hennes servicefordon som rycker ut och hjälper henne att stänga dörrar som hakat upp sig, starta när vagnen krånglar och bromsa den när den skenar. Men vad du än gör, gå inte in och ändra trafikreglerna! Flexibel är inte det samma som ostrukturerad. Föreställ dig hur det skulle vara att vara bilskoleelev i en stad där trafikreglerna ändras lite från dag till dag. Där grönt ljus ena dagen betyder att du får köra och nästa att du måste stanna. 

Minis föräldrar är hennes trafikledningscentral. Det är de som har den övergripande kollen på var hon befinner sig i trafiken, om hon har fått några hinder och hur det ser ut i hennes omgivning. Det är de som planerar och går ut med information till henne om förändringar i tidsschemat och i trafiken. Det är de som meddelar hennes medtrafikanter att de skall lägga om sin kurs om hon fått problem med dörrarna och står still och blockerar vägen. De arbetar konstant med att ha överblick över situationen och göra de åtgärder som krävs för att allt skall flyta på så smidigt som möjligt. Det är inte alltid som Mini larmar själv när något går på tok. Hon kan inte heller ha överblick eftersom hon har fullt upp med att köra själva spårvagnen. Att ha ett servicefordon som inte har kontakt med trafikledningscentralen vore omöjligt. Du behöver ha ett nära samarbete med Minis föräldrar och ha tillit till att det är de som har den övergripande kollen. 

Mitt i allt detta navigerande, parerande, strukturerande, planerande, bromsande och startande är det lätt att glömma den fantastiska charmen i att åka spårvagn! Unna dig själv att ta en tur med Mini ibland. Åk med henne och njut av skramlet, utsikten och resan genom din välbekanta stad från ett helt nytt perspektiv.