Anpassad skoldag?

Kollegan har gått in i väggen. Det kallas att hon har fått Utmattningssyndrom. Hon är en sån där högpresterande person som inte klagar eller vill ställa till besvär så hon gör inget väsen av det men hon har stora problem att klara vardagen.
Kollegan har koncentrationssvårigheter och nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress. Hon är känslomässigt labil och har sömnsvårigheter. Hon blir snabbt uttröttad och återhämtar sig långsamt. Hon har också fått problem med intryck och är känslig för ljud, ljus, beröring och saker som rör på sig. Det är såklart viktigt för Kollegan nu att få det stöd och den förståelse som hon behöver. Kollegan blir sjukskriven. Självklart. Och när hon väl skall återgå i arbete får hon först arbetsträna och sedan jobba deltid. Stressfaktorerna kartläggs och en åtgärdsplan mot dessa läggs upp.


Mini har NPF. Hon är en sån där högpresterande person som inte klagar eller vill ställa till besvär så hon gör inget väsen av det men hon har stora problem att klara vardagen.
Mini har koncentrationssvårigheter och nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress. Hon är känslomässigt labil och har sömnsvårigheter. Hon blir snabbt uttröttad och återhämtar sig långsamt. Hon har också problem med intryck och är känslig för ljud, ljus, beröring och saker som rör på sig.

Mini får inte det stöd och den förståelse som hon behöver. Hon blir inte sjukskriven. Hon får inte gå i skolan kortare dagar. Stressfaktorerna kartläggs inte och en åtgärdsplan mot dem läggs inte upp.


Eller så får hon gå kortare dagar, men förståelsen uteblir och det ifrågasätts. Ett åtgärdsprogram görs, men följs inte - eller följs men med motstånd. Vi har ju faktiskt skolplikt i Sverige. Och Mini är ett barn. Hon får lära sig helt enkelt - eller?

(Info om Utmattningssyndrom: www.healthcare.se)